Tillbakablick

oktober 8th, 2009

Idag har tankarna gått tillbaka till ”den förlorade tiden”. När jag mådde som allra sämst, när jag rusade in i väggen så rejält att det inte går att beskriva! OCH framför allt när jag försökte att få hjälp och absolut inte fick den hjälpen som jag så väl hade behövt. Den första hösten när jag fick höra att jag var ”frisk” för att jag en gång i veckan hade lyckats att ta mig till en kör (även om jag i övrigt knappt klarade av att ta mig utanför dörren!) och jag gick från den läkaren och funderade över vad som EGENTLIGEN var fel med mig eftersom jag inte ”kunde fatta att jag faktiskt var frisk”! Det var min känsla, att det måste vara något fel i skallen på mig eftersom jag och min kropp mådde som dom gjorde även om läkaren menade på att jag faktiskt var frisk och ”bara hade varit lite utmattad”.

När jag sen fick hjälp efter rätt lång tid och efter en del letande från mig (misstro från fk och annat strul) så fick jag klart för mig att anledningen till att jag kanske inte blivit rättolkad var min personlighet. Jag är ju inte den som gråter och skriker inför andra människor, om jag behöver hjälp så blir jag ganska saklig och stänger av känslorna för att klara att prata om det som är jobbigt. Sen har jag väl lite svårt att bara sitta och inte göra något och inbilla mig att jag ska må bättre, även om det tog ett tag så insåg jag att ingen kan tala om för mig hur jag ska göra (helt och hållet) för att må bättre utan svaren finns inom mig själv. Kan nån annan än jag själv säga vad det är som gör mig lycklig och som ger mig ny energi? Nej, enligt mig så kan ingen göra det.

Ibland kan jag tänka att när jag mådde som sämst så ”skulle” jag nog ha haft självmordstankar (istället för att tänka att jag aldrig skulle kunna göra något sånt emot tjejerna!!!), jag ”skulle” ha gråtit och skrikit hos läkaren, jag ”skulle inte” ha börjat i kör, jag ”skulle inte” ha sagt nej till mediciner (för att jag var rädd för att faktiskt må sämre under en period, vilket var en av de vanligaste biverkningarna av just den medicinen som jag skulle fått, för jag kände att jag inte skulle kunna orka att må sämre än jag gjorde), jag skulle kort sagt INTE ha haft den personligheten som jag har! Samtidigt som jag skriver detta så betyder ju inte det att jag lägger all skuld på mig själv för att jag inte fick den hjälp som jag behövde, för det handlade ju om att läkarna valde att tolka mig på det sättet som dom gjorde… Men om jag inte hade stått på mig utan hade försökt att tro på att jag mådde helt okej, vilket både jag själv och andra omkring mig konstaterade var FEL, då undrar jag var jag hade stått idag.

Den känslan av hjälplöshet som jag hade då den vill jag aldrig mer behöva uppleva!! Kanske att det till en del har gjort att jag har så svårt att berätta om jag har det tufft, att jag faktiskt inte tror på att jag ska bli rättolkad utan att jag kommer att få kämpa för att bli trodd. Inte ens till Nallen eller till syrran eller liten syster så berättar jag allt som rör sig inom mig! Detta är helt klart något för mig att kämpa med framöver, vissa saker ska jag inte hålla inom mig utan dom mår jag bättre av att dela med mig av.

Den tuffa tiden har gjort mig till den jag är idag, både på gott och ont, så jag får försöka att hitta vägarna att ta mig ur negativa tankar och använda mig utav den lärdomen som jag faktiskt fått om mig själv under de år som gått. Förhoppningsvis så lyckas jag att göra underverk!!

Ny dag

oktober 8th, 2009

Dagen efter kör och idag är jag rätt sömnig faktiskt men jag är tvungen att se till att ta mig i kragen under dagen. Får väl sätta mig med ”jodjuret” en stund nu och sen ta tag i disk och annat som är nödvändigt att pyssla med.

Snart kväll

oktober 6th, 2009

Skönt att det snart är kväll så att den här dagen är slut! Känner mig så sorgsen och jag vet inte varför, vill inte göra nåt speciellt idag även om jag lyckades att genomföra ett pass på balansbollen men det var TUFFT som sjutton!!! Jag ska nog gå ut och hämta en korg med ved och tända i kaminen och sen bara fortsätta att brodera. Har kommit en bra bit på trädet där lodjuret sitter så att jag har lite bättre stöd när jag fortsätter att göra resten sen.

Trodde förresten inte att det skulle kännas jobbigt ibland att vara tillsammans med nån som kan läsa mig men vissa stunder är det faktiskt det, när det finns vissa saker som jag inte ännu är beredd att börja prata om men som ändå påverkar mig i vardagen. Nallen har märkt på mig att det varit något de senaste dagarna, men till största del så vet jag faktiskt inte vad det egentligen är som gör att jag mår på sånt sätt som jag gör. Men det är bara att jobba på

Tankar

oktober 6th, 2009

Hur mycket är det egentligen som har förändrats på de här senaste 4 månaderna?? Ja då menar jag inte de yttre förändringarna som är uppenbara, ett helt nytt liv tillsammans med min nalle och där tjejerna verkligen kan börja vara en del av mitt liv igen och dessutom ett fysiskt större välmående hos mig själv. Det är mer den inre förändringen som jag tänker på. Att jag börjar våga söka mig ut ur mitt skal och börja skapa ett helt annat liv än jag har haft tidigare, när jag velat hålla distans till allt och alla och verkligen inte velat synas. Hade jag kunnat leva som en kameleont där jag ständigt kunde smälta in i omgivningen så hade jag gjort det! Okej att jag fortfarande inte vill att alltför många ska veta alltför mycket om mig, det är något som nog kommer att ta en ganska lång tid till att ta sig ur, men för den delen så söker jag mig inte från folk utan det är okej att skapa nya kontakter. Jag börjar kunna se en framtid, börjar våga tänka på hur jag ska gå vidare med mitt liv (även om jag ännu inte klarar av att ta stegen vidare). Jag klarar av att börja visa tjejerna att jag vill vara en del av deras liv och jag visar ju i rätt hög grad att jag vill vara en del av min nalles liv även om jag oxå tillåter mig att odla mina egna intressen oxå och göra sånt som jag faktiskt inte gjort på rätt lång tid förut. På något sätt så har jag hittat en helt ny motivation för att leva och äntligen så vill jag må bra oxå, jag accepterar inte bara att jag mår dåligt och att det får vara så utan jag vill må bra! Jag orkar börja jobba med min självkänsla på ett mer koncentrerat sätt än jag har gjort tidigare och det finns en motivation som är ganska främmande för mig, men jag tänker jobba vidare på den i alla fall. The only way is up!!!! Jag är nöjd med de framsteg jag har gjort hittills och jag tänker fortsätta att göra framsteg framöver oxå!! Finns ingen väg tillbaka, det vore att ge upp och jag är inte nån som har råd att ge upp!!!

Nu är det verkligen höst

oktober 6th, 2009

Det blir allt kallare om dagarna och jag börjar längta efter att tända en brasa så snart jag vaknar på morgonen, men man ska väl inte göra av med all ved på en gång heller. *L*

Har kommit igång med mitt broderi nu och det känns jättehärligt att sitta och pyssla med det. Kommer nog faktiskt att sitta med det hela förmiddagen idag, sen kanske det blir lite kakbak för det känns rätt tråkigt när det kommer folk och man bara har en sort att bjuda på. Fast å andra sidan så vet jag ju inte om jag får kakorna kvar om jag bakar men jag får göra ett försök.

Känner mig lite sorgsen idag utav någon anledning, kan inte riktigt säga varför, inga speciella tankar har dykt upp.

Måndag igen

oktober 5th, 2009

Och jag kan säga att jag är ganska glad att helgen är över, gårdagen var något av det mest nervösa jag har varit med om när nallen körde första tävlingen efter rullningen. Som tur var gick allt väl utom att bilen inte riktigt höll men sånt får man ju räkna med. Det blev tre heat och en tredjeplats efter de två omöjliga så vi får vara väldigt nöjda i varje fall!

Det var härligt att kunna träffa tjejerna och få äta nybakade kanelbullar som E och en kompis till henne hade bakat. Kanongott tjejer!!! :D  

Idag är jag lite trött i ryggen efter att inte ha använt mattan sen i fredags och dessutom blev det en del spänningar i helgen och jag kan väl säga att jag inte ligger jättebra i bussen utan vaknar alltid med lite värk. Ska ta och plocka lite under dagen och sen ska jag faktiskt försöka att plocka fram mitt ”jodjur” och se om det funkar bättre att brodera om jag har glasögon som hjälp. Behöver ju inte sånt egentligen när jag läser eller så men broderiet är så smått att jag får spänna mig alltför mycket för att det ska funka så jag ska testa hur det känns. Nåt måste jag göra och jag vill gärna komma vidare med tavlan för det är mycket jobb kvar på den.

Det blir ett pass på bollen senare idag och jag ska försöka att utöka med lite övningar för armar och axlar nu och kanske göra dubbla rep när det gäller vissa andra övningar, ska klura lite över det en stund

TUNGT!!!!!!

oktober 1st, 2009

Det är otroligt jobbigt att jobba med sina negativa tankemönster även om jag ju vet att det är det enda rätta! Idag tar det enormt stor energi och jag känner mig så otroligt trött just nu. Jag försöker bara tänka att det är slut nu med att jag straffar mig själv för sånt jag har gjort och att jag verkligen har börjat att ta den enda rätta vägen, den vägen som leder till att jag kommer att må ännu bättre och kommer att lyckas med allt jag vill lyckas med!

Även om jag mår så pass mycket bättre än jag har gjort tidigare så har dagens läsning och övning gjort att jag faktiskt insett att mina negativa tankar ligger betydligt mer ytligt än jag trodde och jag måste ta tag i eländet för att kunna komma vidare. På något sätt så trodde jag nog att jag tagit mig ifrån många av tankarna när jag började må bättre, även om jag nånstans inom mig visste att det nog inte var så, och ack vad jag bedrog mig. Nu får det bli en lång stund på mattan när jag försöker att bara slappna av och hitta energin för att klara av kvällen

Gråväder

oktober 1st, 2009

Ja idag är det en vanlig höstdag med regn och gråväder i allra högsta grad. Kan inte påstå att jag känner mig pigg utan skulle nog helst försjunka i dvala. Har ställt ny surdeg så att jag kan baka imorgon och jag funderar på att sätta fart på kaminen så att jag får lite extra värme.

Går och njuter av att visserligen ha träningsvärk men övrig värk lyser med sin frånvaro. Trots avsaknad av träningsdagbok från igår så tränade jag på balansbollen och gjorde 1×10 rep på alla övningar, vilket kändes rejält kan jag lova men det ska det ju göra. Jag njöt rejält av att känna hur pass bra axlarna var igår då vi plockade äpplen och jag kände att jag verkligen inte hade några problem att vara med och göra det jag skulle, vilket jag hade haft för 3 veckor sen. Vartefter kroppen börjar att fungera allt bättre så känner jag ju att motivationen i övrigt stiger och jag kan med lätthet öka min sysselsättningsgrad och mitt planerande för framtiden. Nu känns det ju verkligen som att jag KAN klara av att komma tillbaka till ett arbetsliv eftersom kroppen inte längre är ett hinder på samma sätt som tidigare även om jag ju naturligtvis har en bit kvar. Jag saknar muskelstyrka och kondition nästan totalt, vilket ju gör att påfrestningen  på kroppen skulle bli rätt stor om det blev en alltför stor omställning. Men med träningen så går det ju åt det hållet som jag måste gå så jag fortsätter att kämpa på.

Det känns verkligen som att jag har tagit de första stegen mot ett normalt liv, vad det nu är som är normalt, och jag ser faktiskt fram emot det jag har framför mig…. jag vet inte vad framtiden bär med sig, förutom att jag kommer att dela den med nallen och tjejerna, men den kommer att gå ut på att bli allt starkare och att kunna bli en person som känner sig stolt över det hon har åstadkommit så här långt. Just nu ÄR jag stolt över de stegen som jag har tagit hittills! Nu ska jag sätta mig och jobba med övningar för självkänslan och försöka att hjälpa mig själv så att jag inte ska behöva trilla tillbaka till det läget där jag har varit förut.

/Kramizar

En dag att vara flitig…

september 30th, 2009

Känns som att jag har varit lite för bekväm i veckan så idag får det bli en dag full av aktivitet. En rätt stor disk är fixad och sen måste jag ta tag i städningen och sen finns det ju en hel del att plocka med.

Gårkvällen blev härlig med sång i en ca 60 pers stark kör, inför biskopsvisitationen, och det kändes fantastiskt att ha en så stor kör att sjunga tillsammans med.

Dax att fortsätta jobba en stund innan det blir dax för dagens träningspass.

Dag 1

september 29th, 2009

Ja egentligen är det ju inte första dagen av träning men det är första dagen av träningsdagboken.

Idag blev det 10 min på studsmattan (tills vä knä började protestera), därefter 10 min powerwalk i skogen (sista 5 min kändes mkt tungt) och sen 30 min yoga. Avslutning med 15 min på mattan

Positiv känsla efteråt!!!!

Dagens vikt var 62,5 kg

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu