Ja som rubriken visar så är det något som har hänt, eftersom den står för min viktuppgång sen jag blev ihop med min nalle! På 3,5 månad har jag gått upp 10 kg och jag kan inte säga att jag egentligen klagar över det men samtidigt så handlar det ju om att jag måste börja tänka på att röra mer på mig nu. Jag kan ju inte säga att jag egentligen äter så mycket mer än jag har gjort tidigare, inte så att det motiverar en så pass stor uppgång, utan jag misstänker att det är mitt välmående i största allmänhet som gör att kilona kryper på mig i rätt hög takt. Jag vill ju vara välmående men för den delen vill jag inte vara överviktig utan jag vill hitta en balans för kroppen, för om jag fortsätter i den här takten så kommer det att bli bra mycket mer eftersom jag har misshandlat min stackars kropp så otroligt mycket under så pass många år att den nog inte riktigt fattar vad det är som händer utan den suger till sig varje uns av näring som jag ger den.
Känns som att jag ska försöka att lägga om mina matvanor nu oxå till att äta flera småmål och verkligen tänka mig för på alla de sätt och dessutom så är det verkligen läge att börja med promenader på 45 min-1 tim för att få igång nån form av fettförbränning oxå, förutom att jag ska jobba med balansbollen och yoga även fortsatt. Gäller att se till att skapa självdiciplin och gå vidare med ett mer nyttigt liv. Ja jag har en tuff framtid framför mig men det känns inte omotiverat alls utan just nu känns det som att jag har så mycket motivation som jag bara kan ha, även om jag inte har helt enkelt att förlika mig med att leva utan de smärtorna som har varit min följeslagare under så pass många år. Men nu har jag ett mål som jag känner att jag faktiskt kan nå, ett mer hälsosamt liv utan smärta när jag faktiskt har en framtid!! Något som jag inte trodde var möjligt ens i våras utan det har växt fram under sommaren och sensommaren när jag har upptäckt att kroppen faktiskt kan fungera på ett tillfredsställande sätt.
Tror att det får bli ett tillägg i träningen fr o m idag att gå powerwalk de dagarna som jag inte gör balansbollen och att jag dessutom utökar yogaprogrammet. Ja så får det definitivt bli… Balansboll, månd, onsd och fredag och powerwalk tisd och torsd.. en månad framöver… och sen utöka programmet…
lillamy65
Ja då är det måndag igen och den här helgen har gett upphov till en del tankar. Och vad är det då som har hänt i helgen, jo i lördags var jag in till stan på shopping-weekend och igår sjöng jag i kyrkan. Låter kanske inte som nån helg när tankar kan dyka upp i nån större mån men för mig gjorde den det! Först och främst så kom jag mig för med att åka till stan i lördags, vilket jag kanske inte skulle ha gjort för ett tag sen utan jag skulle nog ha valt att vara kvar hemma. Nästa sak som verkligen fick mig att reagera var att ett lite yngre dansband spelade och fick det att rycka i benen som bara den och jag stod och svalde och svalde för att inte tårarna skulle komma för jag saknade faktiskt dans!! Okej att det har ryckt i benen och jag tagit ett och annat danssteg hemma MEN för den skull har jag inte saknat dansen som sådan. Och faktum är att jag faktiskt SKÄMDE BORT MIG, jag hittade en tebutik så jag köpte 2 hg te (hade jag INTE gjort för bara nån månad sen) och sen tog jag en sväng förbi Grahns och köpte godis… *L* Inget av det låter säkert speciellt lyxigt men för mig är det massor av lyx!! Och när jag gick omkring och tittade på kläder så hittade jag flera saker som jag ville ha och dessutom handlade jag för presentkortet som jag fick av tjejerna i födelsedagspresent. Dessutom stod jag och tittade på både smycken och smink även om jag inte hittade något som jag verkligen fastnade för och bara tanken att bry sig om hur jag ser ut är otroligt främmande för mig.
Och gårdagen var ju jättehärlig oxå, att vara tillbaka och sjunga igen och känna glädjen… ja det är en upplevelse som inte går att beskriva!! Jag sitter här och har nästan glädjetårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den här helgen och hur det har känts. Undrar om det räcker att säga att jag är på rätt spår för att komma tillbaka till livet igen, det liv som jag ställt mig utanför så totalt förut. Jag har hittat livsglädje och känner det som att jag är värd att få känna så igen… och jag kan knappast fatta det!!
lillamy65
Bakningen är klar och det doftar underbart i köket, snart dax att smaka. En pratstund med C via datorn har det blivit oxå och tack och lov att hon verkar må bra och är igång med skolan igen efter alla motigheter som har varit!! Ser fram emot nästa helg när vi åker till deras trakter igen och jag får träffa dom och bara ha kul tillsammans med dom. Och sen helgen efter så blir det att träffa syrran och det ser jag fram emot minst lika mycket och jag ska försöka att få till ett besök vid graven, hos farfar, farmor och pappa. Har ju inte varit där sen farmors begravning så det kommer att kännas att komma dit igen.
Nej nu måste jag ta tag i disken för det ser för hemskt ut i köket och sen måste blommorna få vatten oxå
lillamy65
Det känns rätt skönt att ha en helg framför sig när det inte är så mycket som är inplanerat, ingen heldag som går till tävlande utan det som ska göras täcker kort tid. Missförstå mig inte, jag gillar tävlingshelger och ser fram emot dom oxå men det gör inget att det är en ”vit” helg.
Jag har börjat dagen med att ställa en matbrödsdeg så jag hoppas kunna ha gott matbröd innan dagen är slut, prövar ett nytt recept med surdeg så jag är lite spänd på hur det kommer att bli. Även om kroppen bråkar som sjutton, träningsvärk från balansbollen, så är det ju bara att jobba på så att kroppen kan bli starkare med tiden, att jobba en matbrödsdeg är ju faktiskt inte lätt när man gör det för hand så det är ett bra sätt att lura sig själv till att träna….
Sen får jag se om det blir en sväng in till stan eftersom det är shoppingweekend eller så svänger jag in dit imorron istället om nallen håller på och jobbar här hemma.
Det händer så mycket inom mig nu och jag vill göra saker även för mig själv och unna mig lite lyx i tillvaron, något som jag faktiskt inte har velat göra tidigare, jag har inte ”varit värd det” i mina egna ögon. Så det har blivit skillnad mot tidigare! Det handlar verkligen om att försöka ändra tankesätt och DET är inte enkelt kan jag lova!! Känner man inte att man är värd något själv så spelar det ingen roll hur många tusentals människor som står och säger att man är värd massor för man tror inte på det i varje fall. Om jag för en kort stund ser tillbaka hur jag kände när det var som sämst, även om det gör rätt rejält ont, så handlade det om att om jag fick höra att någon sa att jag var go eller att jag var en härlig tjej så tänkte jag ”det säger du bara för att du inte känner mig så bra. Om du visste mer om mig så skulle du inte ens tänka tanken” och jag kunde verkligen inte ta till mig det. Och att unna sig något det fanns inte på min världskarta. Minns ett tillfälle när någon sköterska eller liknande, när hon såg hur jag mådde och vad det fanns för bakomliggande orsak, sa till mig att jag skulle koppla av och köpa en glass till mig på vägen hem och tillåta mig att tänka på mig själv i positiv mening, men det slutade med att jag stod vid glasskiosken och bara tänkte ”nä, ja skiter i det där med glass. Varför skulle jag köpa nåt sånt?” och sen gick jag raka spåret hem och kröp ihop i soffan. Har kommit en bit sen dess.
Nej nu är det väl hög tid att sätta lite fart på sånt som måste göras innan det är dax att baka ut bröden.
lillamy65
Ja idag är det ganska lätt att ta sig igenom dagen. Kören verkar vara kanon så här långt och det känns som att det blir en rätt bra repetoir framöver så det är bara att jobba på. Jag var ju ringrostig rejält och det känns verkligen att det var länge sen sist, men det viktigaste är ju att jag tar mig tillbaka till sången igen. Nu finns det en del att jobba på för att komma in i stämman ordentligt, så snabbt som möjligt men det ska nog lösa sig.
Nallen fick en förmiddag hemma p g a strul på jobbet så det gjorde ju inget att få njuta av hans närhet ett tag. Nu ska jag äta lite för jag är otroligt hungrig och sen får yogan och mattan vänta till lite senare på eftermiddan.
lillamy65
Ja det känns helt underbart att veta att jag ska iväg ikväll även om det kommer att bli miljoner intryck att smälta ikväll och det säkerligen kommer att bli svårt att sova. Är otroligt förväntansfull och jag vill att klockan ska gå snabbt fram till att det är dax!!
lillamy65
Jag sov riktigt illa inatt så idag känns det inte så bra, jag får se till att koppla av ordentligt på mattan sen och verkligen se till att hämta ny energi. Halsen känns skrovlig men jag får se till att pyssla om den. Har tagit ett nytt steg mot mitt nya liv genom att ta kontakt med en körledare här så jag ser fram emot att kunna börja i kör igen, det var rätt många år sen jag sjöng senast så jag känner mig ringrostig som attans men det ska nog snart lösa sig. Men vartefter jag har mått bättre så har längtan efter att sjunga växt sig allt starkare och jag ser med spänning fram emot att få svar från körledaren.
Nu ska jag gå ner och kanske dricka lite varm saft och se om halsen känns bättre sen.
lillamy65
Undrar hur många gånger den senaste tiden jag har lyssnat på ”Standing strong” med Sarah Dawn Finer. Många gånger är det helt klart. Den handlar om att man är stark på egen hand, vilket inte stämmer in på mig helt och hållet. Samtidigt så kämpar jag ju med förändringarna ensam, utan att någon ännu så länge har fått veta vidden av det jag försöker göra. Det finns ingen i min närhet som vet om att jag skriver här och även om min nalle vet om att jag håller på med yoga och sånt så vet han inget om det jag gjort hittills för att hitta vägar att bygga upp min självkänsla… känns som att jag inte vågar säga något ännu för att inte ge någon förhoppningar om att jag verkligen ska lyckas den här gången. Jag är nog rätt löjlig egentligen som inte berättar för nån, men det känns som att jag behöver vänta med det. Så på sätt och vis så stämmer texten i SDF:s låt. Den handlar om att hålla upp en fasad utåt och vara den som andra förväntar sig att man ska vara och det har jag väl på sätt och vis gjort under en tid även om jag samtidigt inte har agerat alls som man ska göra som mamma eller som människa heller för den delen.
Undrar hur många det egentligen är som har sett hur osäker jag har varit inom mig eller som har förstått vad det egentligen har varit som har gjort att jag har tillåtit mig att stå utanför livet på det sättet som jag har gjort. ”Nothing can go wrong when I´m standing strong” ja det är väl så det är, när jag nu hittar styrkan så finns det inget som kan gå fel. Äntligen är jag på rätt väg även om det har varit en rejält krokig väg hittills och det många gånger känts som att jag har varit på väg tillbaka mot utgångsläget.
lillamy65
Fick nyss en påminnelse om en jobbig tid och hur jag agerade då och jag är både ledsen och skäms för hur jag var då. Det känns tufft att ha oroat och sårat personer som brydde sig om mig och det enda jag kan göra är att gå vidare och försöka att inte göra om såna misstag, vilket förmodligen inte kommer att bli speciellt svårt. Vet inte om jag ska sörja eller vara tacksam för dom minnesluckor som jag inser att jag har från den tiden.
lillamy65
Idag är det grått och trist ute och jag känner mig småseg. Inatt har jag i varje fall sovit som jag skulle så nu börjar jag visst att koppla av efter nallens lilla äventyr i helgen. Känner naturligtvis av träningsvärk idag även om det inte är så illa, men det är skönt att ha nån annan typ av värk än spänningsvärken.
Senaste veckan har faktiskt tankar på framtiden börjat att dyka upp, vilket är ett framsteg. Jag har inte haft ork eller lust att tänka på sånt förut utan bara tagit en dag i taget och inte kunnat tänka framåt… förmodligen för att det inte känts som att jag har haft nån framtid. Det känns som att jag är på väg mot att ha ett normalt liv igen. Bara en sån sak som att gå in i en affär och handla det som behövs är något som faktiskt känns riktigt onaturligt och jag har inte riktigt kommit in i hur det är att göra det. Nallen uppmuntrar mig hela tiden till att jag ska göra sånt oxå och utan den uppmuntran så hade det varit ännu svårare att hitta tillbaka till något som kan likna ett ”normalt” liv. Något som liknar självkänsla kan vara på väg att titta fram inom mig oxå så det känns som att jag är på rätt väg med det jag har gjort för att gå vidare. Nu är det bara att fortsätta att ta ett steg i taget och gå vidare med det jag har börjat med, även om jag inser att jag verkligen inte får gå för snabbt framåt för då är det stor risk för bakslag för att kropp och själ inte orkar med att ta in allt det nya.
Dax att tänka på att göra lite nytta, det står dammsugning och annat kul på schemat idag och sen blir det ju ett lite längre yogapass innan mattan. KANSKE kan vara på väg att få in bra rutiner när det gäller yoga och annan träning tack vare att jag njuter så av att ligga på mattan och att jag tar träningen innan. Ja det kan nog finnas hopp för den här gamla tanten oxå… *L*
lillamy65