Idag ska det bli en familjedag här. Nallen har tagit ledigt från jobbet och alla ska åka iväg till bowlinghallen och spela ett par timmar och försöka att ha kul, vilket jag inte tror är några större problem. Nu har det blivit Uno spelat om kvällarna och jag kan säga att stämningen inte har varit låg direkt.
Det är bara att hoppas att jag kan hålla funderingarna under kontroll under dagen för jag har ingen lust att förstöra den här dagen. Igår kväll drog jag mig undan en del och la mig på spikmattan för att jag hade skapligt ont i ryggen och det var faktiskt rätt lätt att kunna koppla bort tankarna då.
Nallen har fått veta om vilka mina tankar var igår, även om jag valde att inte prata om dom igår för att se om jag kunde sova skaplig (och det lyckades faktiskt). Han förstod nog det mesta om oron även om jag inte är helt säker på att han inser hur pass orolig jag är. Men det lär nog visa sig med tiden. Ska avsluta skrivandet här nu och torka håret och fixa mig iordning för dagens aktiviteter.
lillamy65
Ja inte är det lätt att hålla tankarna istyr, dels när det gäller utbildningens vara eller inte vara och dessutom en syster som agerar på ett sätt som JAG ifrågasätter även om jag inte vill dömma henne på något sätt. Man är inte storasyster utan anledning, oavsett om det tog 30 år innan vi fick kontakt eller inte!! Kan ju dock säga att det inte är tack vare henne som jag behåller någon form av vett och sans… det är nog några andra personers förtjänst, inte minst Liten systers!! Det underlättar att ha nån som försöker att morra på en, oavsett hur hon själv mår, det kanske är tur på ett sätt att hon dock inte orkat att morra så mycket idag för då hade jag nog sparkat bakut!!
Men goda råd har ändå kommit, en hjälp att få in mina tankar åt det hållet som jag vet själv är rätt oxå, sånt är värt såååååååååååååå mycket!!!!
lillamy65
Har suttit och kikat på vad det är som gäller för att man ska kunna få studiemedel och risken är rejält stor att det kommer att bli problem på den fronten. I så fall lär jag väl bita mig själv därbak om jag försöker… Det är inte så att jag gett upp, även om hoppet känns mindre för att jag ska kunna få allt att gå ihop. Idag ligger verkligen panikkänslorna på lur och jag har svårt att handskas med allt för att ta mig igenom den här dagen.
Allt känns så tufft att jag inte riktigt vet hur jag ska orka idag, risken är att det blir ännu en sömnlös natt och jag vet inte riktigt hur jag ska agera. På ett sätt känns det som att jag önskar att jag inte hade sett bladet igår så att jag inte hade behövt förstöra veckan tillsammans med tjejerna med dom här funderingarna!! Tankarna är alltför enkelspåriga för att det ska vara riktigt nyttigt
lillamy65
Ja idag far tankarna runt som projektiler i skallen och jag har inte sovit något vidare inatt. Det kom ett reklamblad igår, med kommuninfo, där det bl a stod att det ev skulle startas en utbildning i samhället till våren, som jag har funderat ett tag på att den hade varit intressant (men tidigare så har det inte varit den nivån på utbildningen som jag önskat, men nu…… ) Det handlar om en ky-utbildning till cnc-tekniker (dom andra har handlat om cnc-operatör tillsammans med andra verkstadsinriktningar, alltså inte specialicerat) och innebär väl i stora drag om programering och liknande inom industrin. Jag är ju inte dummare än att jag inser att jag kommer att ha en miniminiminiminimal chans att få jobb utan att jag gör något liknande, med tanke på hur många år jag har varit utanför arbetslivet och dessutom vill jag inte tillbaka dit där jag var när jag jobbade senast för det innebär en alltför stor risk att jag drar på mig värre problem med kroppen.
Den stora rädslan handlar ju dock om att senast jag pluggade så rusade jag in i väggen i 200 knyck och DEN rädslan att det skulle hända igen DEN är extremt stor!! Det kommer att bli tuffa veckor fram till att ansökningstiden går ut och sen blir det nog inte mindre jobbigt heller innan jag vet om/när jag skulle börja och dessutom OM jag skulle kunna ordna ekonomin. Jag har faktiskt ont i magen idag när jag funderar över allt men det måste väl lösa sig. Försöker så gott jag kan att dölja HUR jobbigt det är för tjejerna även om jag ju har sagt att det är många funderingar och att det känns lite tufft idag.
F skrev på sin blogg igår om dagen här och avslutade med något i stil med att ”vi sitter här vid brasan efter en bra dag och jag gillart” (ja det sista var hennes eget exakta ord) och det känns som att alla trivs rätt bra. Det är t o m en del gnabb mellan Nallen och tjejerna och det är så underbart att se hur avkopplade alla är. Och att nu få veta att julen kommer att kunna bli tillsammans med alla, det känns ju som en dröm… Kommer att nypa mig själv i armen rätt många gånger innan jul för att se om jag verkligen är vaken.
Nej nu ska jag snart ta mig ner och slänga in mina och E:s nya byxor i tvättmaskinen för E ville att jag ska fålla upp dom innan dom åker hem igen och det är ju alltid bättre om byxorna är tvättade då…
lillamy65
Tjejerna sitter där nere och spelar Uno medan jag provar de nya kläderna som inköpts idag. Känns rätt skönt även om det är konstigt samtidigt. Helgen har varit rätt okej och Nallen lyckades komma runt banan som han skulle även om arrangemanget var vidrigt dåligt skött, men han kom hem med en pokal för femtepris i varje faall
Idag har vi varit in till stan och gått på Elins och förstört en massa pengar, välbehövligt men nånstans inom mig känns det som att jag inte är värd det. Har fått veta att julen kommer att bli som en dröm för jag får ha tjejerna här hela helgen och jag kan knappt fatta att det är sant!! Och det går så himla bra med tjejerna och Nallen att jag bara njuter av att se dom tillsammans!
Nu får nästa steg bli att försöka att övertyga mig själv om att jag är värd att komma iväg och fixa håret och känna mig fräschare på det sättet oxå. Nej nu ska jag ta och gå ner och fixa en mugg te och diska och pyssla med lite sånt som behövs.
lillamy65
Idag har jag faktiskt sovit på förmiddan. Tre nätter med orolig sömn gjorde att kroppen krävde sitt, så nu är jag skapligt pigg i varje fall.
Känner att jag är på väg neråt, mot där jag har varit tidigare, så nu gäller det att hitta energin för att ta sig upp innan allt blir värre! Tjejerna kommer på söndag och morgondagen kommer att gå åt till tävling (i den bilen som Nallen rullade i.. :S) men det är förmodligen bra att komma iväg på nåt. Igår blev det en promenad till samhället, 5 km, och sen åkte jag hem med Nallen… Det var ett sätt att ta sig ut även om det kändes rejält motigt.
Känner mig inte riktigt hemma i mig själv nu, dels att jag inte har brytt mig om håret på över ett år och dels för att jag gått upp så pass snabbt i vikt… Och dessutom sluppit ifrån värken, vilket inte borde vara svårt att vänja sig vid men det har ju i princip blivit en del av min identitet på något sjukt sätt.
lillamy65
Är bara trött och suuuuuuuuuuuuuuuperirriterad på det mesta idag!!!!!!! Ännu en natt när jag inte kunde sova ordentligt och sen ska man försöka att få ordning på en dator som jag inte kommer överens med….. Idag vill jag verkligen INTE vara med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dessutom känner jag att jag inte trivs med mig själv på något sätt och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det! Kan inte tänka klart idag
lillamy65
Fattar inte varför jag har sovit så extremt oroligt inatt, men jag har vaknat otroligt många gånger och känner mig knappt som att jag har sovit alls. Den här dagen blir bara att försöka att ta sig igenom. Har ju egentligen massor av saker att göra eftersom sovrummet ser ut som ett skrotupplag efter att möbler har byggts om och allt som var på möblerna förut ligger på golvet, Nallen har ordnat till så att vi har fått mer förvaring, så jag ska försöka att fixa till så att det blir ordning. Samtidigt så rinner näsan och jag har väl nån liten förkylning i kroppen så den här dagen blir inte kul, men det är bara att kämpa på…
lillamy65
att veta att det går bra för C i skolan nu i varje fall. Kanske en anledning till att jag kan slappna av. Det svåra nu är när jag inte kan ”skylla” på ett eller annat problem när jag inte har ork eller lust att ta tag i mig själv… jag vet ju faktiskt inte hur jag ska agera alls… Är det så här ett mer ”normalt” liv kan vara?? I så fall så får jag väl försöka att vänja mig…
lillamy65
I varje fall så känns det konstigt att känna som jag gör nu. Det borde ju vara världens mest underbara grej att problem har löst sig och att allt bara går åt rätt håll så att jag kan koncentrera mig på allt som för mig framåt, men så känns det bara underligt! Jag är bara vilsen!! Vet inte hur jag hittar mig själv, jag vet ju knappt ens vem jag är längre. Det känns som att jag har kommit in i nån form av identitetskris genom allt som har hänt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare för att hitta en grund att stå på. Hur förklarar jag för Nallen att jag är världens lyckligaste MEN att jag är otroligt förvirrad och inte vet hur jag ska gå vidare?
Det känns ju helt knäppt att jag känner som jag gör och att jag har det så pass tufft när det egentligen bara vore att jobba på med att må bättre och få kroppen att funka ännu bättre och att gå in i ett normalt liv efter ett antal onormala år. Känns som ett lyxproblem som jag har och som växer sig allt större eftersom jag inte hittar nån liten My mitt i allt som händer. Det skulle vara underbart att hitta nån liten igenkänningsfaktor nånstans, nånting som ger stadga i tillvaron och något som ger den där lilla puffen i rätt riktning som just nu så väl behövs.
lillamy65