Jag vet inte varför men jag mår riktigt dåligt ikväll!! Känner mig otroligt stressad och jag vet verkligen inte hur jag ska handskas med det.
Nallen har somnat och jag sitter här ensam efter en rätt lugn kväll. Vi var iväg till Skopunkten och det blev ett par stövletter (fast dom kallas boots på hemsidan, svarta med 6,5 cm klack och spänne, kostade 299:-) till mig även om jag inte hade tänkt mig det… Har svårt att känna att jag EGENTLIGEN behövde dom men jag tror att jag kommer att trivas med dom. Sen har jag sett till att fålla upp mina jeans så att man kan se lite ordentlig ut i helgen, brukar vara bekväm med sånt men måste ta mig i kragen… Känns inte som att det är så motiverat i min ålder att gå omkring med uppvikta byxor annat än innan jag tvättat dom första gången. Måste verkligen skärpa till mig när det gäller håret oxå för det här är INTE okej…. :S
Det känns totalt knäppt men jag vill verkligen inte göra det som vi ska göra i helgen!! Självklart att jag vill fira E och vara med på öppet hur, det är bara det att jag inte känner mig som en mamma som tjejerna kan vara stolta över! Och hur kan det komma sig att Nallen kan älska mig?? Just nu känner jag mig inte som en person som borde värd något sånt…
Jag borde kunna handskas med livet men jag vet inte hur man gör!!! Får ju bara panik när det händer något som inte är vardag för mig och det enda som KÄNNS som vardag är att vara hemma…. Snacka om att jag har utmaningar framför mig när jag ska ordna upp mitt liv!!!!!!!!!!!!!! HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
lillamy65
Jag längtar efter att ta steget ut ur min känsla av att inte duga, att tillåta mig själv att bli mer nöjd med mig själv (t ex genom att faktiskt bestämma mig för att komma iväg till frissan för första gången på 14 månader) och gå vidare med att stärka självkänslan och klara av att tala om för mig själv att jag ÄR bra och att jag duger! Det är så enkelt att bara fortsätta att gå omkring och tillåta sig själv att morra över att man inte är tillräckligt bra men det är tvunget att ändra sig!! Kan verkligen inte fortsätta som jag gör nu, inte bara jag mår dåligt över det utan även andra omkring mig och det är totalt vansinnigt att hålla på så… Jag gör inte bara mig själv illa genom det jag gör och jag är tvungen att skärpa till mig!!
lillamy65
Hotellet är bokat och jag har bokat bord på öppna huset så nu har jag varit lite duktig i varje fall. E skrev och sa att hon längtar till imorron och det gör jag oxå, även om jag kommer att vara helt slut när helgen är över, jag kommer att hålla en mask och inte låta nån se hur jag mår innerst inne och det kommer att kräva en hel del av mig.
Vi har ju dubbla anledningar att fira, dels E:s 16-årsdag och dels så är det 5 månader sen Nallen och jag blev tillsammans och flyttade ihop. Jag får försöka att hitta på nåt sätt att överraska även honom, har nog nåt litet ess i rockärmen.
Känns som att jag prövar Nallens kärlek och tålamod alltför mycket och jag måste vända allt så snart jag på något vis kan! Jag går på knäna idag och vet inte hur jag ska ta mig igenom den här dagen, äta det känns inte som att jag klarar av att tänka på ens så jag hoppas att jag orkar hela dan!
lillamy65
Idag känns det verkligen som att jag förhalar det jag ska göra, det känns t o m jobbigt att ringa och beställa hotellrum till imorron, men sen finns det annat som är ännu svårare att göra. Imorron går ansökningstiden ut för utbildningen och det känns som att jag fasar extremt mycket för det, jag vågar knappt tänka på att ens riskera att komma in på en utbildning… Det känns så skrämmande att ta ett sånt steg och jag drömde mardrömmar om det inatt. Jag har sååå ont i magen idag och jag går och mår illa… Jag har hållit mig så instängd under så pass lång tid att jag är riktigt rädd att ge mig ut. Känner det som att alla ser rakt igenom mig vilken värdelös person det är som går där, som inte klarat av att leva ett normalt liv, känns som att det på något sätt står tatuerat i pannan på mig att jag ”inte är normal”.
Ska ta och ringa och beställa rum nu så att jag har det ordnat, sen ska jag se om jag kan göra lite mera nytta
lillamy65
Nu är det torsdag och imorron är det dax att dra iväg och fira E och sen en hotellnatt innan vi ska på öppet hus. Blir en lite annorlunda helg även om det faktiskt känns jobbigt på ett sätt. Har ingen stor vana av sånt och jag känner mig verkligen felplacerad vid såna tillfällen.
Nämnde för Nallen igår hur jag känner inför mig själv och att jag verkligen inte trivs med mig själv i nuläget och det var väl inte förvånande att han har märkt att det varit nåt. Han trodde väl snarast att det hade med vårt förhållande som sådant att göra och det har det ju inte, det är ju tack vare honom som jag ändå lyckas må bra en del stunder. Jag har så pass mycket oro inom mig och jag har inte hittat kanalerna för att få ut den och kunna göra nytta av den energin som finns.
Vi ska tydligen åka iväg för att shoppa skor ikväll, vet inte helt vad Nallen har för tankar, misstänker att det kommer att bli Skopunkten som gäller och att han kommer att försöka se till att jag har nåt mer par skor oxå…. Vi får se… har ingen aning om hur han tänker
lillamy65
Tror aldrig jag hört Nallen säga så många gånger att han älskar mig, på en och samma kväll! Det kändes skönt att höra även om jag har sååå svårt att förstå varför. Hur kan man älska en orkeslös, gnällig människa som ständigt går omkring i myskläder hemma och inte bryr sig om hur hon ser ut… som inte ens kan bestämma sig för att klippa håret och fräscha upp sig. Och som bara har svårighet att ta tag i sina problem, som har låtit problemen växa henne över huvet totalt. Undrar vad han ser i mig som jag inte kan hitta själv nu, nåt måste det vara och jag kan bara vara extremt tacksam för att han ser det!!!
Natti natti
lillamy65
Just nu undrar jag verkligen hur jag ska göra för att hitta ny energi, det känns som att jag bara blir allt tröttare och tröttare, mentalt, för varje dag som går. Visst jag vet ju att det jag gör är något som definitivt är tufft att göra, men måste man bli så otroligt trött. Känner mig rätt hjälplös och vet verkligen inte hur jag ska bära mig åt för att hitta ny ork. Jag försöker att kämpa med sånt, lyssnar på musik och sånt som brukar ge energi och inget hjälper just nu. Vet inte hur jag ska gå vidare men jag får försöka att hitta rätt på ett eller annat sätt. Det här är inte JAG som mår så här, jag vill definitivt komma ur eländet och komma tillbaka till den tjejen som dök upp i somras och som jag kan vara. Då var det ju lätt eftersom allt var så pass nytt och jag kunde förtränga det som var tufft att tänka på medan jag nu har allt omkring mig och verkligen är tvungen att ta tag i allt. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag än önskar att allt vore annorlunda, jag lever i min verklighet nu och ingen annan än jag själv kan förändra allt. Och jag måste hitta orken att göra allt oxå. Vilken mardröm jag satte mig i när jag stängde ute livet för några år sen!!!
lillamy65
Även om jag har elden igång i kaminen så är jag frusen. Det snöar stundtals men kylan finns mest inombords, den här dagen håller bara på att bli för mycket och tårarna vill komma. Inte nog med det som hänt Liten syster och min oro för hur jag ska ta mig vidare i mitt liv så håller syrran på och strular så pass att man skulle kunna bli galen på kuppen och den senaste utvecklingen gör att jag tror att hon har åkt på en nit och i så fall är jag inte säker på att hon tar sig upp igen. Syrran har en tro på att hon inte kan bli lycklig och må bra genom att ta eget ansvar för sitt liv utan vägen till hennes lycka går genom andra och enligt henne så borde jag ha ett perfekt liv nu och må kanonbra!! Undrar varför jag inte gör det i så fall..
:S Hennes lösning till allt är att flytta från Sverige, från sin son och andra, till någon hon knappt pratat med på telefon och som hon inte vet speciellt mycket om.
Även om jag mår som jag gör så är det för att JAG tror på att jag själv kan göra något åt hur jag mår och att det faktiskt inte är genom någon annan som jag kan må bra, även om jag just nu har en tuff period men den beror ju inte på Nallen eller något sånt utan det beror på att jag själv försöker att ta mig ur det trasslet som jag har satt mig i själv. OM man bara kunde bli lycklig genom nån annan så skulle jag vara universums lyckligaste person just nu och jag skulle inte ha ett enda problem alls!! Så syrrans teori………………… nja, jag är inte säker på om den kan stämma
lillamy65
… minut för minut eller kanske bara sekund för sekund, det här hur jag får se till att ta mig vidare just nu. Jag är åtminstone inte nere på sekund för sekund men jag tar i princip en minut i taget för att orka. Visst att det är lätt att säga att det bara är att ” ta sig i kragen”, ”klart att du fixar det här”, ”du vet ju vad du vill så kör på”, ”sluta sabba för dig själv och kör bara på”… Allt det där försöker jag säga till mig själv oxå och övertyga mig om att jag ska klara det, samtidigt finns minnena och vetskapen om vad jag har gjort tidigare för att sabotera och jag vet att jag riskerar att göra det igen om jag inte gör allt för att bryta mina mönster som jag haft i så många år.
Det började med skolan, jag hade förutsättningarna att gå ut med höga betyg (kanske runt 4,0 i medel) men första slutbetyget hamnade på 1,0 eller liknande och det var inte ett slutbetyg i egentlig mening utan det fanns en massa streck…. Gick om 9:an och trots att grundförutsättningarna var dåliga (närvaron i 7:an och 8:an var minimal) så lyckades jag gå ut med 3,8. Gymnasiet började med 3,2 i ettan och jag kan lugnt säga att jag släppte taget under de kommande åren och jag närmade mig 1,0 i slutbetyg även där… Jag har fortsatt på samma sätt efter det, börjat bra och sen gett upp….
lillamy65
Idag är jag i närheten av panik och jag gillar verkligen inte att må som jag gör, har dock inte hittat redskapen för att ta mig ur det. Har inte känt så här speciellt ofta och när jag har känt det så har jag låtit känslan styra mig och jag har inte försökt att ta mig ur det utan glidit tillbaka in i det trygga och välkända, som har varit så fel.. Jag har en otrolig fight inom mig själv för att gå vidare även om känslan säger ”skit i allt och må bättre istället. Finns ingen anledning att må som du gör utan det är bättre att låta allt vara som det har varit förut. Allt har ju funkat.” och OM jag skulle låta den styra så kommer jag att vara tvungen att göra om det jobb som jag har gjort nu och inget skulle vara vunnet med alla dom här jobbiga sakerna som jag har tagit mig igenom. Vad skulle jag vinna på att ge upp?? Det enda jag skulle vinna vore att jag kanske kunde slappna av för tillfället och kunde inbilla mig att allt var bra…. Vad jag skulle vinna på att INTE ge upp?? Jag skulle vinna min egen framtid och min stärkta självkänsla som skulle föra mig framåt på ännu fler sätt med tiden.
Det tuffa är den extrema tröttheten som jag känner, knappt jag orkar resa mig upp när jag har suttit, knappt att jag orkar ta mig för att göra något, knappt att jag orkar äta, jag orkar inte GÖRA nåt och det är en förlamande känsla. Hur hittar man mental energi? Hur i hela fridens namn går man vidare när kroppen inte orkar mer?? Varför känner jag mig som en självplågare när jag försöker att ordna upp mitt liv och äntligen börja utvecklas som människa igen? Helt ärligt kan jag säga att jag inte orkar kämpa idag!! Jag orkar bara inte mer!!!!!!!!! HJÄLP, jag vet inte vad jag ska göra!!!!
Nu när jag var ute och hämtade ved så drabbades jag av en extremt stor ilska mot mig själv!! Varför kan jag inte dra nytta av den trygghet och lycka som Nallen får mig att känna?? Varför kan jag inte hitta styrka i allt som finns omkring mig även nu när jag håller på och kämpar?? Jag är så frustrerad att jag skulle kunna bli helt galen!! Vad i hela friden hller jag på med egentligen???!!!
lillamy65