Dag för dag, timme för timme….
… minut för minut eller kanske bara sekund för sekund, det här hur jag får se till att ta mig vidare just nu. Jag är åtminstone inte nere på sekund för sekund men jag tar i princip en minut i taget för att orka. Visst att det är lätt att säga att det bara är att ” ta sig i kragen”, ”klart att du fixar det här”, ”du vet ju vad du vill så kör på”, ”sluta sabba för dig själv och kör bara på”… Allt det där försöker jag säga till mig själv oxå och övertyga mig om att jag ska klara det, samtidigt finns minnena och vetskapen om vad jag har gjort tidigare för att sabotera och jag vet att jag riskerar att göra det igen om jag inte gör allt för att bryta mina mönster som jag haft i så många år.
Det började med skolan, jag hade förutsättningarna att gå ut med höga betyg (kanske runt 4,0 i medel) men första slutbetyget hamnade på 1,0 eller liknande och det var inte ett slutbetyg i egentlig mening utan det fanns en massa streck…. Gick om 9:an och trots att grundförutsättningarna var dåliga (närvaron i 7:an och 8:an var minimal) så lyckades jag gå ut med 3,8. Gymnasiet började med 3,2 i ettan och jag kan lugnt säga att jag släppte taget under de kommande åren och jag närmade mig 1,0 i slutbetyg även där… Jag har fortsatt på samma sätt efter det, börjat bra och sen gett upp….