Archive

Archive for the ‘Okategoriserat’ Category

Dax för ett rejält tag i kragen!!!

oktober 18th, 2009

Känns som att jag nästan håller på att tappa greppet om förändringsarbetet för att det känns så enormt stort! Det är så enromt mycket som krävs för att jag ska få ett ”normalt” liv igen. Jag har tappat så otroligt mycket genom det jag har gjort att jag knappt vet vad som är normalt längre. Känner mig otroligt överväldigad av allt och irrar bara omkring utan något större fokus. Måste hitta ett sätt att få fokus och prioritera bland allt….. Vet bara inte hur…………..

Okategoriserat

Förlusten av en syster

oktober 16th, 2009

Det känns verkligen som att jag håller på att förlora en syster, om jag nu har haft henne under senare tid. Jag känner det faktiskt inte så. Det är tur att jag faktiskt har en syster som jag kan lita på när det behövs!!!

Idag har mesta tiden gått åt till att få svar från en syster som inte har svar att ge eller som inte vill ge svar. Men som det känns så gör det detsamma med en person som inte vill se att hon har något eget ansvar när det gäller hennes eget liv. Det som behövs nu är personer med samma tänk som mig som kan ge energi när jag har dåligt med den varan själv

Okategoriserat

Första snöfallet

oktober 16th, 2009

Även om snön nu regnar bort så snöade det i varje fall när jag vaknade till. Vet knappt vad jag är på för humör idag, hur jag mår. Allt känns rätt knäppt just nu och det enda jag kan göra är att fortsätta att kämpa för att hitta balans och ordning i livet. Framför allt att hitta orken för att fortsätta kämpa när jag känner den extrema mentala tröttheten som jag känner. Ja nu är det en rätt rejäl svacka och på något sätt SKA jag ta mig ur den!!

I vissa lägen känns det som att en yttre makeover skulle underlätta…. Att fixa till håret för första gången på över ett år eller nåt sånt… Vi får se… behov finns ju samtidigt som jag faktiskt bråkar med ett och annat hjärnspöke när det gäller den biten. Tänk att det ska vara så svårt att känna att man ska göra nåt sånt som för dom flesta är en vana!! Men det har ju varit så under så många år nu, frisör en gång om året eller liknande… Jag har varken kunnat eller velat tänka på sånt. Tänk att ett onormalt liv kan bli så normalt att det är svårt att ta sig ur det!! Idag är det svårt att känna att jag är stolt över det jag gör nu, sörjer faktiskt det jag har gjort emot mig själv och andra under så många år! Det enda jag vet nu är att jag bara kan gå framåt, det är absolut inget alternativ att gå tillbaka till det som har varit….

Det är fruktansvärt svårt att inse att man gjort saker mot sig själv som ingen annan skulle göra mot en. Att inse att man skadar sig själv, på ett eller annat sätt, utan att man inser att det faktiskt är JAG som har orsakat mycket genom mitt eget beteende…. Att inte kunna skylla på att den eller den personen har varit orsak till allt, eller att den eller den omständigheten inte har varit hela orsaken till att saker och ting har gått snett… Att vara tvungen att erkänna att jag faktiskt hade ett val och att jag tog en väg som var rätt dum!! Jag vet att jag gjorde så många felval under rätt många år att det kommer att ta ett tag att klara av att rätta till allt. Har börjat men allt kommer att ta så lång tid och kräva så mycket energi från mitt håll att det bara är att hoppas att jag kommer att ha orken. Motivationen finns de flesta dagarna och dom dagarna som den inte finns så gäller det att hålla fokus på det som är viktigt och inte låta hjärnspöken lura ut mig på fel vägar. Trötthet och uppgivenhet får inte vara det som styr, nu är det ett nytt liv som gäller…. Ett liv som man kan vara stolt över!!!

Okategoriserat

Förändringar i tankemönster…

oktober 15th, 2009

Idag känns det så lätt att sörja det som har varit och att genom det fortsätta att vältra mig i hur eländigt jag har haft det. Istället försöker jag att glädjas åt att jag till slut börjar komma tillrätta med mina negativa tankar och hitta motivation för att jobba vidare. Lätt är det verkligen inte och jag skulle helst göra som jag för det mesta gör, följa minsta motståndets lag och inte bry mig om att försöka förändra. Den enda som just nu kan ge mig sparkar därbak är ju jag eftersom jag bland mina närmaste håller mitt jobb med mig själv ganska hemligt, inte ens Nallen vet om vad det är jag jobbar med. Känslan är att jag vill komma en bit på väg till innan jag börjar att prata om det, det är väl kanske rädslan för att inte kunna leva upp till förväntningar om att jag faktiskt ska ta mig upp som gör att jag inte vågar säga något. Dessutom försöker jag att hitta ett sätt att ta ett steg i taget eftersom jag gärna försöker att ta många steg på en gång och då kommer man knappast framåt utan att slå knut på både ben och sig själv. :) Och då ger jag mig själv anledningar att tvivla på att jag kan klara något i slutänden och DET är totalt onödigt!!

Jag har i varje fall ätit idag, vilket inte är helt vanligt, så att jag kan ge mig själv en skaplig grund att stå på istället för att följa mina vanliga dåliga vanor. Dessutom har jag suttit med Dr. Phil en stund, något som KÄNNS kan jag säga, men ju är nödvändigt. ”Du kan inte förändra något som du inte erkänner” det är väl något som inte nog kan understrykas!! MEN det är plågsamt att erkänna vissa saker för sig själv!!!!!!

Okategoriserat

Perfekt liv, vad är det?

oktober 15th, 2009

En känsla som jag hade igår var att ”varför hamnar jag i en svacka nu när jag har ett liv som är ganska perfekt i vissas ögon?” På ett sätt så kändes det som att jag inte borde hamna i nån svacka alls, men innerst inne så förstår jag ändå. Det finns vissa bitar i mitt liv som fattas för att det ska bli ett perfekt liv. Ekonomin måste ordna sig, förhoppningsvis genom att jag kan hitta nån sysselsättning. DET är ju en stor anledning till att mitt liv har en bit kvar till att vara perfekt. Dessutom har jag en bit kvar till att ha stärkt självkänslan och ha förändrat de bitarna av mig som jag inte trivs med speciellt bra. Det är ju faktiskt så att jag måste hitta verktygen för att orka kämpa vidare och att dessutom orka att använda mig av dom, det senare är faktiskt det svåraste! Det är inte LÄTT att kämpa med sig själv och att må bättre, det är nog ett av dom svåraste jobb man kan göra eftersom det handlar om att omarbeta ett tankemönster som man kanske haft i hela livet, eller i varje fall som man har haft under en längre tid. Det gäller att omprogramera sig från att tänka att ”jag är inte värd något” till att börja tänka att ”jag är värd att må bra, jag är värd otroligt mycket” och DET är inte lätt kan jag säga!! Tankens kraft är såååååå stor!!!! Det är ju inte alltid som man är medveten om att de gamla negativa tankarna håller på att smyga sig in igen och dom börjar rätt snabbt att få fäste, eftersom hjärnan är så van vid att dom finns så man reagerar inte på dom förrän det är för sent. Förhoppningsvis har man byggt upp så pass mycket styrka i sig själv att man kan hantera eländet och ta sig vidare.

Det svåraste av allt, för mig, är när jag känner att jag är på rätt väg och börjar inbilla mig att jag inte behöver jobba så mycket mer utan att jag kan minska ner på intensiteten, jag slappnar av och inser inte att det är säkraste sättet att glida tillbaka in i det gamla oönskade beteendet. Undrar hur många gånger jag gjort sånt utan att inse det förrän det varit i senaste laget och jag i princip fått börja om från början igen med mitt jobb. På ett sätt så känner jag att jag nog är där igen så nu ska jag tvinga igång mig igen, innan jag kommer ner för långt igen. Gäller just nu att omprogramera hjärnan till att fortsätta kämpa även om jag vill ta semester från kämpandet. Förut har det gått ganska lätt att kämpa, men det är nu som elddopet är!! Nu när jag är så otroligt trött så måste jag hitta orken att ta mig tillbaka, viljan att må bättre igen… Känslan är att det är ”mission impossible” men jag måste tänka att DET KOMMER ATT GÅ!!!

Okategoriserat

Det bidde inget….

oktober 15th, 2009

Jag hoppade över kören igår för det kändes verkligen som att det bara inte hade funkat att sjunga. Idag känns det väl som att det vänt tillbaka något så att det känns en smula lättare. Ska nog slöa en del idag oxå men jag ska försöka att ta tag i yogan igen eftersom jag inser att jag har slarvat rejält med den några dagar.

Okategoriserat

Undrar hur…..

oktober 14th, 2009

… jag ska hitta lust att göra något idag, inte ens kören känns lockande ikväll och jag vet inte varför. Den här svackan kom oväntat men jag får göra vad jag kan för att få det att vända. Ska försöka att ta mig iväg till kören i varje fall även om jag kommer att vara rätt oförberedd idag. Det blir bara att ta sig in i duschen nu och försöka se till att känna sig bättre i varje fall, inte mycket annat att göra.

Okategoriserat

Hösttrötthet

oktober 14th, 2009

Ja nu är jag inne i en hejdundrande sovarperiod och det känns som att jag nästan aldrig vaknar. Men det är väl vad kroppen behöver i nuläget. Hösten är ju här med all önskvärd tydlighet och det var -2 även när jag lyckades att slå upp mina blå.

På lördag måste jag ju ta mig upp jättetidigt så att vi kan hjälpa moderskapet med flytten, hur nu DET går för Nallen med sitt bråkande revben, så att det blir ordning på det. Vi lär ju vara en hel hög som bär lättare sakerna i varje fall och som väl är så är det ju vissa saker som ska till tippen. Men det kan inte hjälpas att jag känner mig småorolig, men det löser sig förmodligen.

Vi hade en underbar kväll igår i varje fall och det kändes så skönt att bara känna närheten! Känns som att jag är världens lyckligaste som har hittat någon som min Nalle!!!!

Måste på ett eller annat sätt få upp energinivån nu för jag har tappat en hel del, broderiet har fått vila och Fauré får tyvärr göra detsamma även om jag är tvungen att tvinga igång mig själv idag. Tappade tyvärr en hel del när det sket sig med helgen men det är ”bara” att kämpa på, första rejäla bakslaget är just nu så det är tvunget att ta sig igenom eländet. Har ju rätt mycket att se fram emot så det ska nog inte bli alltför svårt även om det just nu är lite ”soppatorsk” i tanken. Känns rätt knäppt att jag är så låg som jag är just nu, men det kommer ju inte som nån överraskning egentligen för jag kanske inte har fyllt på med energi riktigt på sånt sätt som jag borde ha gjort. Får se det som en ny-gammal lärdom och ta mig igenom det. Jag måste ge mig själv en rejäl spark därbak så att jag får lite fart igen!! :)

Okategoriserat

Jahaja…. :)

oktober 13th, 2009

Ny dag och gamla tankar, eller hur man nu ska säga. Tankar om det bemötande som jag fick av den s k traditionella vården och dessutom tankar om varför det är så svårt att kunna hitta godkända alternativ till den vården. När det gäller psykiska problem så är det ju LITE svårt att mäta resultat och att kunna påvisa att en person mår bättre och att det är ett varaktigt välmående eftersom mycket mentalt går i cykler (egen erfarenhet så jag tänker INTE säga att det är nåt som är vetenskapligt underbyggt på något sätt!!!) och kan behövas jobbas med under lång tid för att nå resultat. I vissa lägen behöver man ju dessutom vara mogen för att ta till sig att något i ens beteende inte är friskt heller och det är ju sånt som kan vara svårt att nå fram till!! Den dagen som jag själv BÖRJADE inse att jag hade bränt ut mig så inbillade jag mig att jag bara skulle behöva vila ett par dagar så skulle allt ordna sig igen och jag kunde köra på som vanligt… Nu fungerade det ju inte riktigt så och det var något som var rätt tungt att ta till sig. När jag sen dessutom fick höra utav ett par läkare att jag inte hade varit sjuk, ja då blev det inte lätt att förstå vad det var som pågick i kroppen. Kan säga att jag idag är tacksam att jag till slut fick bekräftelse på att jag var utbränd så att det fanns en naturlig förklaring till mina problem!!

Jag undrar hur många det är som har varit i en liknande situation som jag var… Misstänker att det är rätt många, eftersom den traditionella medicinen verkar ha svårt att se psykiska problem som något som kanske inte kan botas med medicin eller gips eller nåt annat sätt som läkarna känner till. Tack och lov att alternativ börjat dyka upp allt mer och dom kommer att behövas även om jag är rädd att många dåliga alternativ finns oxå.

Inte alla kan gå en sån väg som jag har gjort, när jag faktiskt inte VÅGADE tro på att jag skulle få nån hjälp utan inriktade mig på att hjälpa mig själv även om det har gått smärtsamt långsamt, men tyvärr stämmer något som så många har sagt… man måste vara rätt stark för att kunna hitta hjälp!!!

Okategoriserat

Ny energi tack!!

oktober 12th, 2009

Känner mig ganska trött idag och vill helst bara ta det lugnt… Och så får det nog bli även om jag ska se till att göra något i varje fall… Men sen blir det en lång stund på mattan med bara avkoppling framför en brasa i kaminen. Bara för att se till att låta kroppen få sitt.

Okategoriserat

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu