De här senaste veckorna har hjärnan gått på högvarv och det har inte direkt minskat idag. Känslorna växlar så otroligt mycket oxå, ena stunden är jag sorgsen, nästa stund arg, en stund senare kommer en kämpaglöd som jag knappt upplevt tidigare och så där fortsätter det…. Jag vet ju att det säkerligen beror på det jobbet som jag gör men samtidigt så blir jag ganska trött, mentalt, och det är jobbigt. Har svårt att veta hur jag ska handskas med allt men det bästa jag kan göra lär vara att fortsätta att kämpa så att jag kommer igenom allt så snabbt som möjligt. Sen kommer ju säkerligen allt att bli enklare vartefter tiden går och jag blir mer van vid mitt nya sätt att tänka och jag kan lugnt säga att jag ser fram emot att det blir så! Det är vid det här läget som jag gett upp tidigare och DET tänker jag INTE göra, finns inte på världskartan att tänka på att ge upp nu!! Det finns bara en väg som gäller och det är framåt, oavsett hur slingrig den vägen kommer att bli. Jag får hitta sätt att få ny energi så att jag orkar för nu behövs all energi känns det som, känns näsan övermäktigt att resa sig från soffan just nu så nu får det gå på ren viljestyrka bara.
Okategoriserat
Har varit ute och hämtat ved så att det är fullt i förrådet och det är ett rätt bra sätt att få motion. Det finns så mycket att ta tag i här till våren och jag skulle kunna tänka mig att nästa år kan bli rätt jobbigt, men samtidigt så är det ju kul att kunna få ordning på saker och ting. Jag vill gärna se till att få ett trädgårdsland så att det kan bli lite grönsaksodling och dessutom ett kryddland för jag längtar efter att ha färska örtkryddor att blanda i maten. Lite blommor kommer det att bli oxå och jag ska försöka att dra upp så mycket som möjligt från frö, det blir en utmaning men det ska bli kul att pyssla med sånt.
Har börjat att försöka berätta för Nallen om det jobb som jag håller på att göra, när det gäller mig själv, så jag kommer inte att försöka att dölja det i fortsättningen även om jag har gjort det hittills. Det kändes som att jag behövde komma en bit på väg och att jag kunde visa för mig själv att jag kunde klara av att jobba med allt innan jag berättade. Jag ville inte att han oxå skulle behöva bli besviken på mig OM jag inte skulle lyckas. Nu är jag en liten bit på väg i varje fall och vågar tro på att jag ska orka fortsätta. Även om det känns otroligt tufft att kämpa vidare så måste jag tro på att det kommer att vara värt det i slutänden! Jag gör allt p g a 5 personer och framför allt för min egen skull, vilket bör vara något av det viktigaste! Om inte jag kan må bra och trivas med mitt liv, hur ska då Nallen och tjejerna kunna få det bästa av mig?? Det går inte att visa upp en fasad för dom och innerst inne ha massor av saker som jag vantrivs med när det gäller mig själv och mitt liv! Jag har plockat fram en mask och gömt mig bakom den så många gånger och ibland känner jag att jag vill plocka fram den igen, men vem vinner på det. Just nu känns det som att jag inte bara vill plocka fram en mask utan att den förändringen som blir ska vara varaktig. Kanske därför som jag vill göra något åt håret och att jag har nya kläder och att jag dessutom vill träna och göra såna saker som blir mer tydliga. Jag vill inte att förändringen ska vara tillfällig utan att den ska vara för resten av livet, jag tänker inte tillåta mig själv att gå tillbaka till det livet som jag har haft… En lång bit är kvar men jag ska klara av det, jag tänker inte ge mig denna gången…
Okategoriserat
Vi lär visserligen inte få massor av snö idag men det faller kornsnö och det blåser riktiga höstvindar. Jag är redan igång och eldar i kaminen så att det ska bli lite skönare inne.
Det känns att det har varit tuffa dagar, på mer än ett sätt, och det är lite svårt att få huvudet att hinna med. Massor av tankar går naturligtvis till Liten syster och hennes närmaste som har haft ett så jobbigt år!! Jag är i startgroparna för att stötta så snart hon behöver mig, även om jag just nu förstår att det är en del praktiska saker som måste ordnas. Dessutom har jag ju gjort en del tuffa övningar när det gäller att ta mig ifrån alla negativa mönster som jag har haft inom mig under så lång tid och jag kan lova att det känns att ta itu med den biten av mitt liv!! Även om jag har insett tidigare att jag har haft dom tankar som jag har så har jag ändå inte haft motivation för att försöka att ta tag i allt. Tankarna påverkar ju så enormt mycket inom mig att det blir som att förändra allt i mitt liv, varenda detalj av mitt liv blir ju påverkat och den som tror att sånt är enkelt den borde göra samma förändring själv och sen tala om hur enkelt det är! Negativa tankar är något av det mest kraftfulla som finns och det är så lätt att ta dom till sig, faktiskt enklare än att ta till sig positiva tankar utav nån anledning. Och jag har sakta insett att mina negativa tankar inte dök upp när jag brände ut mig, som jag så länge trott, utan en del av dom dök upp tidigare. Pappas frånvaro och mobbingen som jag utsattes för under skolåren har satt en del spår även om jag trott att jag hade bearbetat det, vilket jag nog till en stor del gjort, men det finns en del kvar där som säger att jag inte duger och att jag inte är bra nog. Visserligen har jag ju insett att pappa inte agerade så enbart när det gäller mig och att det säkerligen berodde lika mycket på att det var hans sätt som att det var så då… föräldrar höll ihop och att man skildes åt var en ovanlighet. Hade jag växt upp idag så hade jag inte varit en så ”främmande fågel” som jag var då, tiderna har förändrats sen dess.
Även om jag bestämde mig för rätt tidigt att det som hänt inte skulle få påverka mig, det var inte jag som valde att utsättas för dessa händelser utan det var andra som valde att agera som dom gjorde, så inser jag att vissa tankemönster fanns där och att jag inte var medveten om dessa. Har en känsla av att jag aldrig känt att jag varit bra nog utan att jag velat visa att jag varit duktig på allt jag företagit mig och samtidigt så har jag fortsatt med pappas agerande, att dra mig undan. Kanske att han varit en ”förebild” även om jag inte har varit medveten om det och att hans agerande går igen i mig, likväl som hos mina halvsyskon (åtminstone 2 av dom), och varför ska det få fortsätta!! Det är dax att bryta mönstret så att det inte ärvs i nästa generation oxå, tyvärr kan ju åtminstone C vara farligt nära att ärva det agerandet (om jag ser till hennes tuffa år) och DET är ju inget som jag vill att hon ska behöva ha inom sig. Det är bättre att jag visar att det går att bryta det mönstret som jag har haft och att man kan förändra sitt liv. Misstänker att det är den bästa gåvan som jag kan ge tjejerna!
Okategoriserat
Tänk så ”duktig” jag har varit att tala om för mig själv att jag inte duger eller att jag inte kommer att klara av saker. Om jag nu ska försöka att tänka positivt, vilket jag ju BÖR göra för att lyckas, så vet jag ju att jag faktiskt inte har svårt för att lära mig saker, att jag inte är så dålig som jag har intalat mig att jag är, men att jag tidigare inte har sett att jag skulle duga till något. Jag har svårt att tillåta mig att slutföra saker, har nog faktiskt inte tillåtit mig själv att LYCKAS! Minsta motståndets lag har fått styra det jag har gjort så många gånger, utan att jag nog har insett att det verkligen har varit så. Jag har gett mig själv bekräftelse på att jag faktiskt inte har klarat av saker, genom att ge upp när jag varit på väg att lyckas(för att jag varit tvungen att utmana mig själv och sen inte slutfört utmaningen), eller att ”tröttna” och sen bli sur på mig själv efteråt för att jag inte har kunnat se varför jag egentligen ”tröttnat” även om det varit saker som jag verkligen har velat göra. Jag skulle kunna sätta mig och titta igenom betyg och konstatera att det inte är många av betygen som är rättvisande för att jag verkligen inte gjort mitt bästa, även om jag har lyckats slutföra en del när jag har haft en stark drivkraft men dom resultaten kommer lätt i bakgrunden i mina tankar. Men det känns som att jag mest har lyckats när jag haft ”kniven på strupen” och att jag haft väldigt konkreta mål att jobba emot. Kanske att jag nu kommit på ett sätt att kunna lyckas, att se till att ha jättekonkreta mål… Det måste nog bli en rejäl planering och att sätta sig ner och skriva ner mål för ALLT i princip och att pricka av sånt och ställa jättestrikta krav på mig själv framöver.
Vore inte riktigt vettigt att låta hjärnspökena vara det som styr mitt liv, när jag faktiskt har förutsättningar för att lyckas! Varför ska jag sitta här och tala om för mig själv att jag inte kan saker när jag vet att jag faktiskt borde klara en hel del av det jag låtit mig själv misslyckas med. Kan väl inte påstå att de här upptäckterna skulle ge Nobel-pris men för mig så borde det bli betydelsefulla upptäckter som jag verkligen bör arbeta med. Det gör ont att ha öppnat ögonen för hur jag tänker men jag vet innerst inne att det var nödvändigt att göra det och att jag är redo för en förändring, i allra högsta grad. Jag kommer att ha en tuff tid framför mig men det här är ett arbete för resten av livet och det har bara börjat, jag kommer inte att ha råd att glida tillbaka in i ”dimmorna” där jag har varit utan jag måste börja inse att rätta tiden för förändring är nu!!!! Varje dag måste jag göra lite för att komma framåt, oavsett hur ont det kommer att göra!! Det är en investering för framtiden och den är jag värd!!!
Okategoriserat
Det känns verkligen att vintern börjar närma sig, det är risk för snö de närmaste dagarna och det är blåsigt som attans. Kvällarna är mörka och det är rätt skönt att tända i kaminen och tända ljus och bara sitta och mysa, det är nog det bästa med den här mörka årstiden. Men i år så känns det faktiskt inte som att jag har något emot vintern, det känns lite spännande att få uppleva även den tiden här i vårt paradis och sen lär ju våren bli något speciellt här oxå.
Idag är Nallen hemma och står vid vedhögen och jobbar och sliter. Det är sånt som inte har hunnits med under folkracesäsongen och det är ju inte helt lätt att hålla på om kvällarna när det är så mörkt. Ska nog snart sätta på kaffe så att han kan få chansen att värma sig lite, fast å andra sidan så lär han jobba sig varm där ute, en paus lär snart behövas.
Satt och jobbade lite igår med tankar och satt och skrev ner vad det är för negativa saker som jag har lyckats intala mig under massor av år och det var rätt skrämmande att se hur mycket det är som jag har sagt till mig själv. Och jag är inte helt säker på att jag fick med allt utan att den listan kan bli längre, men samtidigt så är det ju faktiskt så att det gäller att bli medveten om dom tankarna och att det är första steget till att förändra tankesätt, och det är ju vad jag vill göra. Om jag inte förändrar den delen så kan jag knappast lyckas med dom delarna som jag vill förändra i mitt liv och då kommer jag ju att sitta i samma skit som jag har suttit i under så lång tid och DET är inget alternativ.
Okategoriserat
Att våga eller att inte våga ta nya steg i livet, det är frågan… Det låter högtravande som sjutton att skriva så men det är kärnan i det jag går omkring och funderar på. Att ha stängt inne mig själv på så många sätt tidigare, både när det gäller yttre och det inre, och på något sätt så har det ju varit en trygghet för det har jag känt till. Nu börjar jag att försöka förändra det som jag har känt till under ett antal år och det är skrämmande, oavsett om det handlar om frisyr eller livsval. Det är så mycket enklare att hålla fast vid det man känner till, men som inte i själva verket fungerar, istället för att kämpa emot något som egentligen är så mycket bättre och som bör fungera mycket bättre än det gamla gör. Det gör ont att känna rädsla men jag undrar om det inte kommer att göra ännu mera ont om jag faktiskt inte gör något, det är min känsla nu och det är DET som jag måste försöka ha som riktmärke i mitt liv.
En glädjande sak idag var att C hörde av sig och talade om att hon hade fått VG på sitt biologi-prov, det är så otroligt härligt att det går så bra för henne nu och tydligen ska soc släppa greppet om henne vid nyår eftersom dom känner att allt går så pass bra.
Okategoriserat
Har suttit sen igår och försökt att hitta inspiration till att förändra frisyren (eller snarare att SKAFFA en frisyr istället för det långa eländet som jag har) och det är så svårt att kunna komma underfund med vad jag vill ha. En total förändring känns dock välbehövlig, helst både när det gäller frisyr och färg!!! Det skulle kännas som en del i en yttre förändring som påbörjats till en del när det gäller nya kläder, så håret skulle bara komplettera den förändringen och ge ytterligare ork för att gå vidare med allt annat. Känns verkligen som att all extra energi kan behövas, inte bara med tanke på vad som hänt idag, och dessutom har jag en längtan att låta tjejerna se förändring även på utsidan och att jag kämpar på. De senaste åren har jag väl varit hos frisören ca en gång om året, jag har inte förändrat hårfärgen på 5 år eller mer, jag har inte brytt mig speciellt mycket om hur jag har sett ut och det känns väl som att jag skulle behöva göra en rejäl förändring för framtiden.
Okategoriserat
… om vad livet bär med sig!! Det är nog lika bra att man inte vet hur saker och ting utvecklas. Liten syster!! Mina tankar är med dig och de dina och jag finns här för dig när du behöver mig!!!!
Ska försöka att fortsätta att jobba med mig själv, övningarna lär ju bli allt jobbigare att göra nu men dom behövs. Vet ju inte hur mycket jag orkar göra men det måste ju gå framåt.
Okategoriserat
Idag känns det rätt rörigt i huvudet, någon som står mig mycket nära har det jobbigt idag och jag misstänker att jag kan ana varåt saker och ting kommer att utvecklas. Så futtiga ens egna problem känns vissa dagar!! Hade tänkt att jag skulle försöka att se om jag kunde jobba med saker som har med självkänslan att göra men det känns svårt att samla tankarna, ska dock göra ett försök. Inget blir ju bättre av att jag sitter och grubblar för jag kan inte göra mycket annat än att försöka må bättre OM jag kommer att behövas mer framöver.
Känns att jag har en infektion i kroppen för orken är inte den bästa idag men det betyder ju bara att kroppen försöker att läka så det är bara att gilla läget. Men nu ska jag försöka ta mig i kragen, Nallen kommer inte hem förrän om ett par timmar så jag ska försöka pyssla med något innan dess i varje fall.
Okategoriserat
Känns verkligen att jag har nåt elände i kroppen, det blir bara att ta det väldigt lugnt idag känner jag. Dessutom börjar en del tankar att komma tillbaka. Jag känner att jag har dragit mig undan en del från Nallen i vissa lägen, vartefter jag känt att jag vantrivs allt mer med mitt yttre. Allra helst skulle jag börja nu med riktigt mycket långa promenader och dessutom annan träning men med tanke på att jag har nån infektion i kroppen så vore det inte smart att göra sånt just precis nu. Vissa dagar vill jag plocka fram en sax och bara klippa av håret, utan att ta hänsyn till hur det skulle se ut, bara för att jag är så less på det här långa håret och jag har håret ständigt uppsatt så att jag ska slippa tänka på eländet.
Får nog ta dom här dagarna, när jag misstänker att jag kommer att få ta det lugnt p g a flunsan, till att jobba med mig själv, dr Phil och Mia Thörnblom måste få plats mer i mitt liv dom här dagarna för dom behövs i allra högsta grad, och börja att hitta sätt att bli kompis med mig själv nu. Men sen kommer det ju att bli träning när jag kan börja igen, det är ju ett måste för att den här gamla kroppen ska fungera, ävenom träningen inte i första hand handlar om att jag ska försöka komma ner i vikt men nu kan jag ha anledning att börja med mitt nyttiga tänk när det gäller mat och aktivitet. Har länge tänkt nyttigt även om jag samtidigt har haft i bakhuvudet att jag egentligen inte har behövt tänka på vad jag ätit utan att jag snarare haft behov av att gå upp i vikt. Nu har jag ju gått upp så pass mycket att jag kan börja omsätta alla tankarna i aktivitet så nu gäller det verkligen att se om jag har lärt mig något av allt läsande som jag har hållit på med så pass länge. Det jag vill ha är en fungerande kropp som oxå ser skapligt fräsch ut, vill känna mig hälsosam både på utsida och insida.
Nåt som jag tänker på nu är att man är väl egentligen ganska löjlig som ska behöva känna sig osexig när man har en person i sin närhet som verkligen inte ogillar det han ser. Jag vet ju att det bara är i mitt eget huvud som dom spökena finns och att jag borde egentligen gilla läget och trivas med livet. Och samtidigt så trivs jag ju, bara att jag inte trivs med mitt yttre. Det känns som att jag är väldigt splittrad och har svårt att hitta balansen i livet, det är fortfarande så mycket som förändras och som kommer att förändras framöver oxå.
Det är svårt att känna att jag mår som jag gör även om så många förutsättningar har förändrats men samtidigt så är det ju en bekräftelse på det jag redan tidigare har vetat om, att det bara är jag själv som kan påverka hur jag mår innerst inne, de yttre förhållandena är just bara yttre. Det inre är ju dock det som är svårast att påverka och det enda jag kan göra nu är att börja jobba ännu mera intensivt mot vad jag har gjort förut. Även om jag gjort en del jobb hittills så har jag en rätt lång väg kvar. Måste hitta vägar tillbaka mot självkänsla och att hitta ro inom mig själv. Vet ju att det går så nu får jag verkligen sätta fart och kämpa!!!
Okategoriserat