Seg måndag…
Känns verkligen att jag har nåt elände i kroppen, det blir bara att ta det väldigt lugnt idag känner jag. Dessutom börjar en del tankar att komma tillbaka. Jag känner att jag har dragit mig undan en del från Nallen i vissa lägen, vartefter jag känt att jag vantrivs allt mer med mitt yttre. Allra helst skulle jag börja nu med riktigt mycket långa promenader och dessutom annan träning men med tanke på att jag har nån infektion i kroppen så vore det inte smart att göra sånt just precis nu. Vissa dagar vill jag plocka fram en sax och bara klippa av håret, utan att ta hänsyn till hur det skulle se ut, bara för att jag är så less på det här långa håret och jag har håret ständigt uppsatt så att jag ska slippa tänka på eländet.
Får nog ta dom här dagarna, när jag misstänker att jag kommer att få ta det lugnt p g a flunsan, till att jobba med mig själv, dr Phil och Mia Thörnblom måste få plats mer i mitt liv dom här dagarna för dom behövs i allra högsta grad, och börja att hitta sätt att bli kompis med mig själv nu. Men sen kommer det ju att bli träning när jag kan börja igen, det är ju ett måste för att den här gamla kroppen ska fungera, ävenom träningen inte i första hand handlar om att jag ska försöka komma ner i vikt men nu kan jag ha anledning att börja med mitt nyttiga tänk när det gäller mat och aktivitet. Har länge tänkt nyttigt även om jag samtidigt har haft i bakhuvudet att jag egentligen inte har behövt tänka på vad jag ätit utan att jag snarare haft behov av att gå upp i vikt. Nu har jag ju gått upp så pass mycket att jag kan börja omsätta alla tankarna i aktivitet så nu gäller det verkligen att se om jag har lärt mig något av allt läsande som jag har hållit på med så pass länge. Det jag vill ha är en fungerande kropp som oxå ser skapligt fräsch ut, vill känna mig hälsosam både på utsida och insida.
Nåt som jag tänker på nu är att man är väl egentligen ganska löjlig som ska behöva känna sig osexig när man har en person i sin närhet som verkligen inte ogillar det han ser. Jag vet ju att det bara är i mitt eget huvud som dom spökena finns och att jag borde egentligen gilla läget och trivas med livet. Och samtidigt så trivs jag ju, bara att jag inte trivs med mitt yttre. Det känns som att jag är väldigt splittrad och har svårt att hitta balansen i livet, det är fortfarande så mycket som förändras och som kommer att förändras framöver oxå.
Det är svårt att känna att jag mår som jag gör även om så många förutsättningar har förändrats men samtidigt så är det ju en bekräftelse på det jag redan tidigare har vetat om, att det bara är jag själv som kan påverka hur jag mår innerst inne, de yttre förhållandena är just bara yttre. Det inre är ju dock det som är svårast att påverka och det enda jag kan göra nu är att börja jobba ännu mera intensivt mot vad jag har gjort förut. Även om jag gjort en del jobb hittills så har jag en rätt lång väg kvar. Måste hitta vägar tillbaka mot självkänsla och att hitta ro inom mig själv. Vet ju att det går så nu får jag verkligen sätta fart och kämpa!!!