Home > Okategoriserat > Tårarna rinner….

Tårarna rinner….

Usch så svårt det kan vara med förhållanden ibland!!! Varför kan inte karlar inse att dom IBLAND tjänar på att tillmötesgå tjejen???? Att en nöjd och tillfredsställd kvinna är ganska trevlig att ha att göra med medan en en kvinna som inte är nöjd, förr eller senare, börjar knorra! Undrar hur många gånger i tidigare förhållanden jag fått höra ”jag är den jag är.. take it or leave it”. Nu får jag ju inte höra såna ord från Nallen utan han lägger istället upp det som att ”jag sa ju från början att jag är mycket PÅ när det gäller vissa saker. Du visste vad som väntade!”. VILKEN NYFÖRÄLSKAD INSER TILL FULLO VIDDEN AV VAD SOM SÄGS??!! Dessutom så är ju det som sägs något som är ganska relativt, den som säger en sak säger det med utgångspunkt för hur han/hon ser saker (vilket jag fått lära mig att det inte alltid stämmer med verkligheten, man kan ha en felaktig bild av sig själv) och den som hör det som sägs tolkar allt från sin utgångspunkt (gamla erfarenheter m m) vilket gör att saker och ting kan bli ganska förvrängda (ungefär som när man lekte viskleken). Och jag är fortfarande så himla förälskad i honom att jag är beredd att ta ALLT även om jag knotar vissa dagar. Jag vill ju kunna få känna att hela jag är betydelsefull, inte bara i hans ord!! DET gör ju att jag dessutom funkar bättre på ALLA sätt, även de som han tjänar på.

Jag vill ju verkligen få det här förhållandet att funka för jag älskar honom så himla mycket, men jag är RÄDD nu!!!! Rädd för att det här förhållandet ska bli på samma sätt som alla tidigare, att pratet om att försöka mötas på halva vägen bara är PRAT. Jag vill inte hamna i samma sits som jag lyckats med såå många gånger tidigare, när jag blundat för problemen i så hög grad att det har gått ut över mig själv och min förmåga att må bra. Jag kämpar som satan nu för att få ihop allt som får mig att må bättre, kämpar för att komma tillbaka till det livet som jag hade innan utbrändheten, kämpar för att få ihop de få kronor som jag kan få ihop med mina förutsättningar.

Längtar som sjutton efter att känna mer av den närhet som fanns från början, även om det var mycket ”närkontakt av tredje graden” så fanns mycket kramar oxå… Inte bara i 5-10 sek innan…………….. Vi har ju de förutsättningarna som vi har, dels fysiskt eftersom kvinnor enligt vetenskapen tar 2-3 ggr så lång tid på sig för att komma igång och behöver annan typ av stimuli än män behöver. Varför ska det vara så himla svårt för män i allmänhet att inse vad det verkligen handlar om, på det fysiska planet?? Jag vill inte att han ska se det som nån uppoffring att gå mig tillmötes, men just nu känns det verkligen som att det är en enorm uppoffring och skulle gå ut över honom i hög grad.

Orkar inte skriva mer nu, mår verkligen inte bra efter dom senaste dagarna. Skönt att jag fått så mycket uppmuntran via recensionerna, jag lyckas visst med NÅT i varje fall.

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu