Vilken kväll
Den började lugnt men vid halv 10 så ringde mobilen och det var C som ringde, i upplösningstillstånd. Hon hade inte pratat med pappa än om det som trycker henne men hon hade varit ledsen och E hade tydligen fått henne att må ännu sämre så C hade gått ut en promenad och då ringde hon till mig. Jag är så glad att hon ringde även om jag är uppe i varv något extremt så det lär ta tid innan jag landar igen. C ska ge mig besked imorron, nej nu är det ju idag, om hon vill att vi ska åka dit och hjälpa henne att prata med pappa eller om hon ska försöka själv först och vi finns som backup. Jag har sagt till henne att jag verkligen vill att hon ska prata med honom snarast så att det ska kunna gå att hitta lösning på problemen snarast så att hon ska kunna koppla av och gå vidare och komma tillbaka till skolan.
På ett eller annat sätt måste det börja att närma sig en lösning under helgen, det får inte gå längre än så!! Det är bara ett par veckor kvar tills att den nya kommer att flytta sina saker till dom och innan dess måste ju vissa saker ha klarats ut. Vi ska ha kontakt under dagen så får jag se hur C vill gå vidare och hur den här kvällen blev, efter att hon kom hem igen. Jag pratade med henne tills att hon stod utanför porten hemma, även Nallen kom till telefonen och visade henne sitt stöd och vi lyckades t o m få henne att skratta lite trots att hon storgrät när vi började prata så hon mådde åtminstone bättre just då. Kan bara hoppas att det var lugnt även när hon kom upp sen.