Tankar vid brasan
Nu har jag fått fart i kaminen och sitter i soffan och skriver. Har varit lite duktig, tvättat en maskin och påbörjat disken (även om jag fått fullt i torkstället så jag låter allt rinna av en smula innan jag torkar och ställer in grejerna) och jag ska hänga tvätten. Har oxå pratat med en kompis via datan som jag inte hade pratat med sen i våras och han har nog inte pratat med mig när jag varit på sånt här humör förut.
Undrar om det inte märktes en viss skillnad. Tankarna kom ju tillbaka till hur det var när vi pratades vid senast och det känns som en helt annan livstid! Då var jag inne i en rätt rejäl svacka, C hade det supertufft och hade knappt varit i skolan på ett år, det var soc.utredningar, 4 personer hade gått bort på kort tid (som jag på ett eller annat sätt var påverkad av), hade ett förhållande som inte var värt namnet eftersom den killen sov på soffan 6 nätter av 7 och begravde sig i sitt aktieintresse och dessutom fanns hans dotter med i bilden och hon hade inte blivit lärd att det kunde finnas regler och visste dessutom att hon kunde linda pappa runt lillfingret (och hon var ju van att ha pappa helt för sig själv dessutom), mina möjligheter att träffa tjejerna var otroligt begränsat och även om jag inte mådde superdåligt så orkade jag inte ta tag i min situation. Det fanns så pass mycket som sög ur mig den mesta energin som jag lyckades hitta, jag sov knappt och inte mycket var roligt. Jag visste bara att något var tvunget att förändras även om jag inte visste vad eller hur det skulle gå till.
Jag fick ju visserligen kontakt med Nallen då men jag ville inte tro på något annat än att försöka fixa det förhållandet som jag hade, har aldrig varit den som gett upp ett förhållande för att det blåser snålt omkring mig. Sen upptäckte jag vartefter att han gav mig styrka och kunde lyssna på ett sätt som ingen annan kille gjort på otroligt många år och det blev något som jag kände att jag behövde. Jag hade säkerligen kunnat börja må så här bra utan honom men inte under dom omständigheterna som jag hade tidigare, då var det så många energitjuvar omkring mig och jag kände att jag höll på att förlora förståndet. Vartefter allt blev mer och mer galet omkring mig så upptäckte jag att jag hade en klippa i min närhet som stöttade. Bl a en kväll när jag helt enkelt blev tvungen att ge mig ifrån min dåvarande kille eftersom hans dotter gav sig på mig verbalt och jag knappt visste hur jag skulle ta mig igenom kvällen. Nallen såg till att ha telefonkontakt med mig då när han insåg hur jag mådde och han var beredd att komma och hämta mig om jag bara hade sagt att han skulle göra det. Även om jag grät rätt rejält den kvällen så fick han mig att orka igenom det utan att bryta ihop, vilket var ett under.
Tänk att ha kommit så här långt så pass snabbt efter det som var då, känns helt otroligt!!
Tillbaka till disken nu… man måste ju göra lite nytta oxå..