Nu har jag försökt att koppla av ett tag för att orka jobba vidare, även om det känns ganska oöverstigligt att fortsätta.. men jag måste!! Ju snabbare jag kan komma igenom det här stadiet ju snabbare kan jag komma vidare och börja må bättre och slippa alla knäppa tankar som jag får stundtals. Vissa stunder känns det som att jag håller på att förlora förståndet totalt, samtidigt inser jag att håller på med något som är otroligt krävande för mig själv och det är nog inte så konstigt att hela kroppen och varenda hjärncell är påverkad av det som händer.
Känner mig så otroligt trött att det inte kan vara sant att man kan vara så trött! Men det enda jag kan göra är att kämpa vidare och göra det NU….
Okategoriserat
Jag sitter och jobbar med Dr. Phils ”Livsstrategier”, har kommit till slutet av boken och jag kan lugnt säga att det är extremt plågsamt att jobba med det!! Men ska jag ta mig ur mitt negativa eländiga beteende så är jag tvungen att göra något sånt. Det är så jobbigt att jag mår fysiskt illa, jag fryser (trots brasan i kaminen), skakar, klarar inte av att äta nåt och jag bara önskar att jag kunde släppa allt och bara må bättre, men jag vet ju att det inte finns nån magisk lösning som bara får mig att må bättre utan jag är tvungen att fortsätta kämpa oavsett hur jag mår just nu. Jag måste ha i fokus att jag har en mer positiv framtid när jag har jobbat igenom alltihopa och det finns ingenting som motiverar att jag fortsätter på det sätt som jag har gjort tidigare!
Jag är fylld med totalt orationella känslor och känner mig nästan som att jag håller på att bli knäpp!! En känslomässig berg-och-dalbana av absolut värsta slag och jag har svårt att hantera alla svängningarna. När Nallen ringde förut så kämpade jag som bara den för att inte låta honom höra att jag var på gränsen till att gråta och så snart vi la på så sprutade tårarna och jag var sååå arg på mig själv för att jag reagerade som jag gjorde. Jag vet att han säkerligen hörde hur jag mådde men jag vill inte att han ska behöva oroa sig, det räcker med att jag mår dåligt själv han ska inte behöva göra det oxå. På ett eller annat sätt ska jag ta mig igenom det här och det viktigaste han kan göra är att lita på att jag gör allt jag kan för att må bättre och fortsätta att vara det underbara stöd som han är för mig i nuläget.
Okategoriserat
Ja idag känns det verkligen som att jag skulle vilja frossa, även om jag inte kommer att ens handla något godis. Det är väl den där mentala trösten som jag längtar efter, jag har inget sötsug som sådant (finns kexchoklad i kylen och den är inte minsta lilla intressant och mängden socker i mitt te har minskats till hälften på ett par veckor och det är jag fullt nöjd med) men just den där känslan som jag får när jag sätter mig med en stor påse godis är vad jag längtar efter nu. Jag känner mig tom och så enormt trött och vet inte helt vad jag ska ta mig till. Ska dock försöka att genomföra ett pass med yinyoga som jag har hittat på nätet och sen lägga mig på mattan och se om det kan få olusten inom mig att ge med sig något. Måste hitta ett sätt att få kroppen att slappna av för jag känner att spänningsvärken håller på att komma tillbaka även fastän jag ligger på mattan och det är nog inte så konstigt eftersom jag inte hjälper kroppen över huvud taget när det gäller att slappna av. Känner att jag går och biter ihop och det är mycket som inte är hälsosamt i det jag gör just nu. Det är bara att försöka att vända den trenden nu för så här orkar jag inte må längre och det vettigaste jag kan göra är att kämpa, det är ju faktiskt min livssituation som orsakar att jag mår som jag gör (ja även det positiva såklart för utan Nallen och tjejerna så skulle jag nog inte orka tänka på att kämpa vidare.. och självklart gäller detsamma för Liten syster) och utan att jag ändrar situationen så kommer inget att bli bättre utan cirkeln kommer att fortsätta att vara sluten…
Okategoriserat
Även om det har varit tvunget att ta till insomningstablett de senaste två nätterna så har jag ju kunnat sova i varje fall och det har varit värt, även fastän jag är rätt mycket emot att ta tabletter i tidigt stadium, men det har känts som att jag behövde all sömn jag kunde få. Man blir ju inte mer klartänkt eller något annat positivt av sömnbrist så det verkade som en smart utväg och dessutom vill jag ju knappast att tjejerna ska behöva se en hålögd mamma som är utom sig av sömnbrist när vi träffas i helgen.
Nallen märkte väldigt tydligt igår att det var något som gjorde att jag inte mådde bra och han var rätt orolig, men oron var nog störst för om det var han som hade gjort något.. och det är det ju verkligen inte!! Det känns som att han inte helt har klart för sig vad det är som skapar oro för mig även om jag har berättat. Och vetskapen som jag har om att det faktiskt är i det här läget som jag brukar ge upp gör att det här är ett extremt stort orosmoment! Jag har gett upp när jag varit som närmast att lösa problem, förmodligen för att jag inte har haft nån plan för vad som händer sen, och då har jag inte haft motivation nog för att fortsätta kämpa. Och nu känner jag att jag inte har gjort upp nån fortsatt plan heller så jag får se till att försöka göra det som behövs framöver för att lyckas, även om jag är helt vettskrämd vid tanken på att gå vidare med allt nu.
Konstigt att det kan vara så tufft att förändra livet nu, det var ju så enkelt att sätta sig i den här sitsen när jag drog mig undan från livet!! Men jag gav väl efter för ”minsta motståndets lag” och det lär vara rätt mycket enklare än det jag håller på med nu. Och just nu känner jag mig nästan mentalt förlamad och tar t o m till varje ursäkt jag kan komma med för att inte ens fundera över att klippa mig! Jag orkar bara inte tänka på att gå vidare och jag vet ju att jag är tvungen, utav sååå många anledningar, men jag har så svårt att gå vidare mot allt!! Att man kan vara så rädd för att ordna upp sitt liv och bli ”normal” igen…..
Okategoriserat
Är så otroligt trött mentalt att jag knappt vet ur jag ska orka…Nallen märker så tydligt på mig att de är något, men jag är inte så säker på att jag kan berätta all som rör sig inom mig, är rädd att han ska känna de som att jag skulle ha lurat honom genom att inte visa den här oron förrän nu… Vet inte hur jag går vidare nu… Skaa försöka sova nu i varje fall och sen får vi se hur de blir.
Okategoriserat
Jag bara avskyr att ha såna här dagar och jag avskyr att känna den rädsla som jag känner… Det är en sån otrolig hjälplöshet att jag blir som förlamad inom mig, jag har bara inte förmågan att ta mig ur det här just nu!! Hur kan man bara sätta sig i en sån här sits så att man tillåter sig att stänga sig själv ute från livet så till den milda grad att man knappt klarar av att ta sig tillbaka? Det är verkligen inte klokt att ha handlat som jag gjort och nu betalar jag fullt pris för mitt tidigare agerande!! Det har verkligen inte varit värt det.
En del av mig vill, bara för en eller två timmar, släppa försöken att förändra mitt liv och bara låta nån annan styra… Även om det bara handlar om att sätta mig i en frisörsstol och säga åt frisörskan att hon har 200% fria händer att göra vad som helst, både när det gäller frisyr och färg… Att känna att jag får energi av något… Att bara känna att jag låter någon annan, som har bättre förutsättningar än jag har själv, bestämma något om mig. Jag vet vad som är rätt för mig, ävenom jag inte är helt säker på att jag är redo att erkänna för mig själv att jag faktiskt vet, men när det gäller håret så skulle jag bara vilja släppa precis all kontrollen och bara kunna koppla bort allt som har med bestämmande att göra. Bara få ny energi från det faktumet att bli ompysslad på alla sätt.
Okategoriserat
Undrar hur man ska bära sig åt för att hitta ny ork! Måste hitta något sätt att ta mig igenom veckan utan att rasa ihop totalt. Vet inte hur det ska gå till….
Hur sjutton kan man vara så sabla dum att man sätter sig i en sån här sits som jag har gjort och tillåter det att gå så långt att man är färdig att gå under för att ta sig ur allt???!!!! Jag har inbillat mig att jag har varit en skapligt skärpt person men mitt gamla agerande visar väl att jag varit en av dom större idioterna man kan tänka sig… Ja, jag är trött och bitter och vet inte hur jag ska hitta vägar UT UR det här!! Är inne i en sån svacka att Grand Canyon verkar vara det som är närmast tillhands att jämföra med min svacka!!
Okategoriserat
Jag känner att det vore så extremt enkelt att bara glida tillbaka in i ”dimmorna” och bara låta bli att gå vidare.. Det är ju det jag alltid har gjort förut, om jag ser tillbaka till de senaste 7-8 åren, vilket betyder att jag inte har några svar på hur jag ska göra för att komma åt ett mer positivt håll. Mentalt sett så har jag kommit längre än jag har gjort tidigare, vilket är jättepositivt, och det betyder ju samtidigt att jag måste hitta nya vägar för att komma vidare. Jag har hamnat i det läget när jag är tvungen att vidareutveckla mig även när magen är en stor nervknut och hela kroppen skiker åt mig att jag ska sluta med det jag håller på med eftersom kroppen verkligen inte orkar med mer. Och samtidigt så betyder ju detta att jag måste vidare framåt för att inte bli kvar i allt igen! Det finns så många spärrar inom mig som jag inte vet hur jag ska forsera och det är såååå skrämmande att ha kommit så pass långt i min utveckling att jag inte vet hur jag ska reagera på att gå vidare och att jag inte riktigt heller vet vad det är som kommer att ge mig nya krafter.
Jag vill verkligen gå vidare den här gången och inte låta dom här spärrarna vara det som styr mig, jag vet dock inte hur jag ska göra!! Det jag känner starkare än något annat är att jag inte vill riskera att komma tillbaka till det här läget en gång till (dvs att jag skulle tillåta mig glida tillbaka till det gamla) utan att jag måste komma vidare…. Vill bara få lite fler vägar vidare…. Vägar att hitta mer ork… Nåt måste hända…
Okategoriserat
… och mitt huvud känns så tungt…
Ja det var ingen festhelg men jag känner av sömnbristen och har en molande huvudvärk. Jag kommer att vara tvungen att hitta sätt att slappna av, TVINGA mig till yoga, meditation och mattan, för annars kommer kroppen att lägga ner när jag fortsätter att kämpa. Jag har gått och haft så många känslor inom mig som jag stängt in allt mer, för att inte visa Nallen hur jag mått (vilket han märkt och inte kunnat förstå vad det varit som gjort att jag stängt in mig i mig själv) och för att jag nog på något sätt inbillat mig att det har varit det bästa. Jag insåg nog i lördags lite vad det handlar om att jag stänger in mina känslor, när man har en mamma som i stort sett velat att man ska agera som en robot så har det inte varit lätt att tillåta sig att visa känslor. Jag försökte dölja mycket för Nallen i lördags men när jag väl bestämde mig för att visa att jag hade det jobbigt så hade jag en otroligt stöd från honom. Tror att han börjar att inse att jag har en del saker som jag har väldigt tufft att handskas med och att livet tillsammans med mig inte alltid är enkelt.
Mentalt sätt så är jag faktiskt inställd på att jag inte kommer att bry mig om håret den här veckan, även om viljan finns så känns det som att jag i varje fall inte vet hur jag vill ha håret så då kan jag lika gärna strunta i allt nu! Sen lär det bli upphov till en del diskussion här hemma, Nallen vet ju att jag gärna vill och han vill att jag ska göra det som jag mår bäst av. Jag får visserligen nästan hindra mig själv från att ta fram saxen här hemma och klippa så att jag slipper eländet men vi får se hur det blir…. Just nu vill jag bara hitta den där nya energin så att jag orkar kämpa vidare.
Jag ska försöka att gå vidare med saker idag, även om det känns som stor risk att jag börjar närma mig den berömda väggen, men jag måste försöka i varje fall….
Okategoriserat
Ikväll känns det såååå jobbigt att tänka på kommande vecka!! Vill bara strunta i att tänka på att fixa håret och allt annat, känns som att jag inte vet vad det är som är rätt för mig (även om jag förmodligen vet det ändå, men att jag är livrädd för att gå vidare!!!) och att det bästa vore att låta allt vara som det är ändå…
Det är så IDIOTISKA känslor som jag har ikväll, men magen är en enda stor nervknut och jag är gråtfärdig!! Hela kroppen är inställd på flykt och jag vet inte hur jag ska handskas med allt som händer inom mig!!
Ska försöka att kunna få sova i varje fall, kommer att göra allt jag kan för att kunna somna även om det säkerligen kommer att bli väldigt svårt! Det är bara att hoppas att jag kommer att lyckas!!
Okategoriserat