Är jag en dålig syster…..?
Ja undringen kommer eftersom jag inte helhjärtat kan glädjas med min halvsyster när hon nu säger att hon har hittat rätt i livet. Hon finns just nu i det forna Yugoslavien tillsammans med sin utvalde, dom har långtgående planer på giftermål och hon har träffat delar av hans familj. Det är tydligen en mycket troende familj, vilket inte är oväntat för mig. Vad kommer giftermålet att innebära för henne i längden? Jag misstänker att kvinnosynen där nere är ganska annorlunda mot vad hon är van vid och jag är inte säker på hur pass enkelt hon som person skulle kunna anpassa sig till det livet som hon kommer att få. Hur pass mycket är hennes nya hemland påverkat av det kriget som pågick där nere? Tydligen har killens familj börjat att återfinna varandra nu efter ca 10 år när dom visste var resten av familjen fanns. Är jag bara dum som oroar mig för hur det skulle gå för henne när hon flyttar ner till honom? Det ÄR ju hennes liv, utan tvekan, men jag bara önskar henne det bästa och att hon kommer att få bli lycklig.
Jag är rädd att hennes längtan att komma bort från sin son, som är myndig och som verkar ha halkat in på farliga vägar (som bor hemma hos henne och inte tar någon form av ansvar för något), är det som styrt hennes drömmar mot att flytta utomlands… Som den enda lösningen att komma ifrån sonen. Hon har tidigare påpekat att det enda sättet vore att flytta långt bort från honom, så pass långt bort att han inte ska vilja flytta med.
Sen handlar det ju dessutom om att jag har sett henne bli huvudlöst förälskad många gånger om, vilket jag kan förstå, och att jag vet då att hon ser allt med rosafärgade glasögon och inte KAN se att det finns något som kan skapa någon form av problem. Jag vill bara att hon ska vara lycklig och kunna göra val som inte kommer att straffa sig i slutänden, inte kasta sig huvudlöst in i något som ganska snart kommer att skapa mer problem än hon tidigare haft. Jag kan bara se tillbaka till hur hon tänkte för 3-4 månader sen när hon skulle flytta ner till honom utan att dom hade träffats, hon skulle bara sälja bohaget och fara ner på vinst och förlust och sånt gör ju att jag är ganska rejält orolig för att hon inte helt satt sig in i vad det är som hon ger sig in på. Är jag dum som oroar mig?? Är jag en dålig syster som inte kan glädjas fullt ut?