Home > Okategoriserat > Fortsättning på funderingarna

Fortsättning på funderingarna

mars 24th, 2010

Ja var börjar man när man vet vad som behöver förändras (hela livet i princip, förutom att jag definitivt inte vill förlora Nallen och tjejerna och de som står mig närmast) och förstår hur man ska göra för att förändra, i teorin. Jo det är väl bästa tänkbara början, det inser jag ju även om jag samtidigt känner det som att det är ett fruktansvärt stort hinder att ta sig över. Det första som jag väl bör göra är att dela upp hindret i ett antal mindre hinder som är enklare att ta sig över och när jag kan hitta belöningssätt efter att jag lyckats med att ta mig över varje  hinder (eller delmål som jag väl borde kalla det för)…. Låter som en vettig plan eller? Förmodligen, så det gäller att kunna omsätta den i verkligheten…

Vilka skulle då delmålen vara och vilka skulle belöningssätten vara? Ja delmålen känns enklare att hitta än att hitta belöningssätten. Eftersom det finns ett antal saker att förändra för att nå slutmålet, en livsstilsförändring av stora mått, så blir det en rätt lång lista av delmål… Får dela upp dom för att få grepp om allt. Maten: * Börja äta frukost… * Börja äta på bestämda tider, frukost, lunch, middag… *Näringsriktig mat…. Värk och motion: * Första delmålet måste vara att börja träna 3 dagar i veckan… * Verkligen införa kundaliniyogan i mitt liv…. Mentala hälsan: * Jobba med självkänslan… * Återinföra glädjen i mitt liv…. * Hitta sätt att ta mig ut bland folk igen…. * Skapa rutiner….

Ja nu minns jag inte om jag hade något mer nerskrivet i förra inlägget som jag glömde att ta med bland det som behövdes brytas ner i delmål och vissa av de här delmålen utgör tillsammans ett slutmål och vissa andra är bara början på vägen mot ett slutmål. Borde väl inte vara jättesvårt att nå målen när jag vet vad som ska göras… :) Inget av det här är dock nyheter för mig, att delmålen ser ut på det sättet, det svåra är att motivera sig för att göra förändringarna eftersom ju livet trots allt funkar skapligt i nuläget. Det som är det svåra är att intala sig att livet kommer att bli ännu bättre om jag gör förändringarna eftersom jag ger mig ut på okänd mark. Jag lever ett liv som för dom många är rätt onaturligt men för mig är det helt naturligt. Känns ibland som att jag har skapat en bubbla omkring mig, en bubbla där jag känner mig trygg och slipper utsätta mig för risken att bli dömd av andra, när det gäller mina livsval. Förmodligen så är det ju ändå så att jag dömmer mig själv hårdare än någon annan gör, men det gör ändå inte att det är enklare att ta sig ut i livet igen. Jag är rädd att man ska se en person som är lika lite värd som jag själv känner att jag är….

När jag dessutom fick höra det som dd vräkt ur sig om mig, en person som inte kände mig alls men som lyckades träffa nästan alla ömma punkter som jag har, ja då fick jag bara känslan att ”jaja, kunde en person se den jag verkligen är ja då är det bara att räkna med att andra oxå ser det”… Att hon sen hade totalt fel när det gällde tjejerna och deras pappa (och att hon agerade helt sjukt), det var inget som var relevant för mitt sätt att se på det hon sa om mig.

Nej nu får det vara slut på mina grubblerier för en stund….

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu