Snart kväll…
Skönt att det snart är kväll så jag får krama om min Nalle igen och få mysa i soffan tillsammans med honom efter att han varit ute och sågat ved. Han får mig att känna ett stort lugn när vi är tillsammans och jag har ingen oro annars heller. Vore kanske lätt att låta oro och svartsjuka bli en del av vardagen när man varit med om såna saker som jag har varit med om men tack och lov att jag har kunnat bearbeta allt som jag har bakom mig. Att ha blivit lämnad för en annan kvinna, efter att jag sakta men säkert insåg att det var något som inte stämde (kände att det inte kunde vara frågan om att jag bara var svartsjuk utan det var för många tecken på att något var fel. När en person som är en extrem vanemänniska börjar att förändra ett stort antal vanor så är det svårt att inte tro att något hänt), är något som skulle kunna få många att tvivla i kommande förhållanden, men jag kan inte låta det förstöra för mig! Att ha varit med om att någon i ett ännu tidigare förhållande kontrollerade mig så till den milda grad, sökte igenom mina saker, läste min dagbok, kontrollerade datorn och tolkade ALLT som om jag var på väg att lämna honom eller när jag var arg och skrev något om det i dagboken så var det, enligt honom, något som jag alltid kände. Om jag skrev att jag önskade att jag kunde få bevis för att han menade allvar så var det en ursäkt för honom att låta bli att kämpa…
Jag är så glad att jag kunnat lägga oron bakom mig även om minnena finns kvar!! Jag vet att jag har kommit så pass långt att jag inte är rädd för att det skulle komma att hända något liknande med Nallen, han är inte nån av de andra två, han är en annan person och kommer inte att göra samma sak som någon annan som jag har varit tillsammans med. Det finns inte två personer som agerar på samma sätt, i hela världen! Tack och lov så finns det ingen mer precis som mig heller… det är nog tur det…
Nu ska jag gå ut och fylla på vedkorgen igen.