Den nya sjukförsäkringen….
Att vår ”Kära” regering anser att alla i grunden är så pass friska att man kan gå ut i arbetslivet, det är väl något som tyvärr inte är alltför förvånande med tanke på hur långt från verkligheten politiker är, men något som jag reagerar minst lika mycket emot är hur vanliga människor tänker och reagerar. Att många totalt verkar sakna empati eller ens kunna tänka sig att någon kan ha så pass svåra besvär att man verkligen inte kan klara av arbete på det sättet som arbetslivet ser ut idag, DET skrämmer mig minst lika mycket som regeringens agerande!! Läste på en nyhetssite idag om ett antal personer som har svåra problem med värk och div andra problem och sen gick jag ner och läste kommentarer till det som hade skrivits och jag blev sååååå förb……. Även om det fanns många med empati så fanns det oxå kommentarer i stil med ”dom skulle nog må bra av att komma bort från soffan”, ”jag är stelopererad och har verkligen inte haft en enda dag borta från jobbet”, ”varför skriva om 10-20 pers, utav 15.000, som är de enda som blir orättvist behandlade av regeringens politik”, ”dessa personerna är bara rädda att få det sämre när de går på försörjningsstöd och inte kunna åka till Thailand på semester varje år”, ja den typen av kommentarer var verkligen inte få. Jag slutade att läsa efter hälften av kommentarerna eftersom jag var på väg att slänga datorn genom det stängda fönstret och jag kände verkligen inte för att få in kylan! (kommentarerna är inte skrivna ordagrant, eftersom jag inte klarar av att se eländet igen, men dom fanns där)
Politiken som drivs nu, den häxjakten som är på sjukskrivna ”fuskare”, är totalt vansinnig och jag skulle tyvärr inte bli förvånad om det kommer att bli en våg av självmord eller ökat användande av antidepressiv medicin bland de utförsäkrade och DET kommer inte att sluta väl. Det här handlar ju om så pass många människor som går med ständig värk eller andra problem och många av dom har med största säkerhet försökt att komma tillbaka till arbetslivet, bara för att sakta men säkert få inse att problemen blivit värre när dom försökt att jobba och nu kommer ett antal av dom dessutom vara tvungna att gå ifrån hus och hem för att istället få försörjningsstöd och man ökar på den psykiska påfrestningen för dessa personer. Ska man inte ha rätten till ett någotsånär drägligt liv även om man har haft oturen att drabbas av ohälsa??
Jag har inga svar på hur man ska lösa problemet, om det handlar om att långtidssjukskrivna ska ha lättare att bli sjukpensionärer och att det dessutom ska kunna gå att bli ”friskskriven” om förutsättningarna förändrats och att man hittat behandlingsmetoder som fungerat (med tanke på att vården utvecklas hela tiden) eller hur man nu ska lösa allt, men att få folk att gå under p g a all stress det kan verkligen inte vara svaret på allt!!